hanna.

ett år har snart gått och jag saknar dig mer än någonsin. saknar vad vi hade när det var bra. saknar dig när du var min. gjorde jag fel?!

Svek är nog ändå det som svider mest i hjärtat tycker jag.

Nu har jag fått lite skit för jag inte är tillräckligt aktiv i bloggen. Tycker personligen inte jag har så mycket att blogga om men det råder det tydligen delade meningar om. Får väl göra ett försök.

Idag är det exakt två veckor sedan jag spenderade 8 timmar på operationsbordet. Var kvar en vecka på Ryhov och har nu varit hemma en vecka. Måste bara säga att allt är så myck bättre hemma.

Efter att ha spenderat helgen inomhus tyckte hela skaran att de var dags för lite frisk luft. Så mamma o jag skulle ut på lite ärenden. Nu är det så att jag måste ha kryckor för att ta mig i och ur rullstolen. Bror var hemma och hjälpte mig in i bilen. Mamma packa in den lila och ci styrde kosan mot apotket. Mamma packa ur stolen och skulle sedan tar ur mig, men kryckorna var försvunna! Min smidiga bror hade inte lagt in dem i bilen utan på släpkärran som stod brevid bilen. 3 poäng till Johan. Fick sitta i gassande sol och vänta i bilen medan mamma gav sig in på ett smockfullt apotek.

Efter det en snabb sväng hem till Götgatan och hämta kryckorna och vidare och handla. Fan, jag hade förträngt vad svårt de är att komma fram med rullstol i affärer. Något jag kommer undvika i största mån i framtiden. Hemskt! Aja, jag orka Östenssons och M-blommor men sedan var jag slutkörd. Det blev en hemsk kväll på Götgatan med enormt mycke värk. Somnade slutkörd.

Tisdagen var farfars dag. Han fyllde 80år och tanken var att jag skulle dit en stund på eftermiddagen. Fram tills kalaset var de vila som gällde. Ville inte åka på genomklappning. Klarade några timmar i gamla stan innan det var dags att tacka för mig och dra vidare hemåt mot skruvning o mer värk. Titti fyllde också 26år denna dag!

Onsdagen, oj, oj och oj! Väcktes vad som för mig blivit tidigt. Skulle iväg till tandläkaren och sjukgymnasten. Mamma väckte mig lite sent i min smak och jag "kasta" mig upp och satte igång. Min kropp fick dock en liten chock och jag höll på att svimma. In i sängen akut och efter lite söt saft och vadpupning var det dags för ett nytt försök ur sängen. Gick bättre och efter lite kaffe packa vi oss in i bilen och styrde kosan mot sjukan.

Först på schemat stod tandläkaren. Har en visdomstand som är lite elak mot mig som vi skulle titta upp. Usch, fy och fan! Tanläkaren konstaderade; Den ska ut! Good gousch! Ni förstår inte vilken skräck jag har för tandläkare. Skulle hellre gå igenom flera operationer än att dra ut en tand. Aja, jag slapp iaf att göra det där och då som hon först ville utan tid bokades med lustgas bör tilläggas.

Efter det chockbeskedet drabbades jag av ett hemskt illamående och fick åka runt o leta efter lite piller för de. Snälla Helena fixa de snabbt åt oss och efter de mådde jag genast bättre. Vidare ner mot B-huset för lite träning. Var dock lite tidiga så hade lite tid att spilla innan de var dags. Mummy o jag satte oss med en kopp kaffe o vänta. Tyvärr försvann mitt goda humör då den  mest osympatiska och självgoda läkaren genom tiderna kom o slog sig ner bredvid oss. Jag hatar honom, inkompetent är han också!

Till slut var de dags för Anders. Där gick allt bra och han träna trappor med mig. Ja, jag vet att det låter simpelt, men trom mig det är allt annat än simpelt. Men nu har jag verktygen, friska benet mot himlen och det skadade ner i helvetet. Tack Anders!

Skyndade hem för jag väntade Änglabesök. Hemma fick jag reda på att planerna ändrades lite p.g.a. en viss såpa så mamma o jag passade på att åka och handla lite först. Den affären funka finfint att köra den lila i och jag gjorde de helt själv.

Hemma igen och då dröjde det inte länge innan det plinga på dörren och där stod min Ängeln. Oh, vad det var efterlängtat! Vi låg länge i sängen och prata nonstop om allt och inget. Alltid att bli servad i sängen och på fredagkväll ställer hon upp som barnvakt med. Du är verkligen en Ängel!

När hon hade åkt dröjde det inte länge innan jag somnade helt utmattad, goush vad jag hade gjort mycke. Jätteroligdag men kanske lite väl mycke på samma gång.

Fick reda på en grej igår kväll som gjorde mig jätteglad. Någon har sagt det innan men trodde faktiskt inte på det då. Värmde något så enormt i hjärtat även om det slutade med tårar. Tack för du sa det iaf.


På en höft mår jag inget vidare just nu; mycke värk, konstant trött och hemskt humör

Nehe, då var de dags för en utmaning för Hanna. För er som har två fungerade ben och ett huvud som är med er kan dett verka banalt men nu är ju min situation en annan.

Dagens utmaning

- Ut i friska luften

-Följa med mamma och handla



 De får räcka för idag, man ska inte gå ut för hårt.