Efter en nästan helt perfekt helg kunde jag väl nästan listat ut att det var som bäddat för ett bakslag. Kräksjuka/matförgiftning/total utmattning drabbade mig sent i söndags natt och jag låg lamslagen till i går kväll. Lite dropp, en änglalik mor och kors i taket cola blev dock min räddning och idag är mående betydligt bättre även om jag är bra matt även idag.

Dock igonerar jag helt och fullt alla sjukdomssymtom sedan ett par timmar tillbaka då jag i morgon sätter mig på tåget till Östersund med tre härliga själar för att representera LIU på Noliamässan där. Tåg hella vägen upp och hela vägen hem på torsdagkväll, hej miljöövän, hej, hej miljövän! Håll nu tummarna för att tågen går som de ska så vi kan ta oss upp till Frösön och värva jämtlänningar och även norrlänningar i stort!

Vackra Norrland, sist vi var där i skolans tjänst.

Då har ännu en storslagen helg passerat i fröken Axéns livs och nöjdare kan man inte vara.
I fredags var det dags att säga tack och hej till Drougges underbara kvart i fjärilen. Orginalen samlades, drack, pratade minnen och bara njöt. En strimma vemod skar i mig men samtidigt värmdes hjärtat av mina fina vänner. För nästan exakt fyra år sen var jag i lyan för första gången och efter det har många, många stunder spenderats där och så gott som alla har varit fina. Tack och hej kvarten, vi kommer sakna dig!

Endast fredagen hade räckt för att helgen skulle betraktas som lyckad men mer väntade. Lördagen bjöd på BAL och min kavaljer för kvällen var Hinken. Förfest bjöds hemma hos paret Wirf/Öfverstedt. Kvällen blev magisk och framför allt så är den redan legendarisk. Jag är som gjord för att gå på bal helt enkelt.

 

Mer helg åt folket och framför allt åt mig.

 

har ni varit i Mellanlandet, ni vet landet när man nästan är där men inte riktigt. Man vet var man har varandra men ändå är inget riktigt sagt. Enligt mina vänner borde jag ha ett permanent upphållstillstånd i det landet eftersom det hänt att jag vistas där under längre perioder.

Jag är ingen gråtmild person. Lättberörd, ja men fortfarande långt till tårarna. Jag ser det inte som ett svaghetstecken hos andra men hos själv och därför har jag funnit en förmåga att stålsätta mig och inte visa någon tårarna som vill tränga ur ögonen. Vad som jag dock inte kan stålsätta mig mot är när saknaden efter de som inte längre finns hos oss drabbar mig, då förvändlas mina ögon till vattenfall och tårarna tycks aldrig ta slut.

 

 

Yes, sir jag lever! Mitt liv är ovanligt tokfullt för tillfället och jag bara njuter! Livet liksom äntligen går med mig istället för mot mig. Skolan går bra, jobben går bra, jag har fått mina båda blondiner till stan och det finns någon som får mig le och må riktigt bra, alltså jag mår prima!

I veckan tog mig jobbet som ambassadör upp till Lappland. Reste med tre helt fantatiska människor och hade två underbara dagar i kylan!

Mycket som kan få mig att må bättre en grå och tung dag. Dock finns det en sak som alltid lyckas att locka till leende och sprida den där varma, fina känslan i kroppen, vad? Jo, att få en liten uppdatering av prinsen. Prinsen är balsam för själen!

Är det inte helt fantastiskt att man i vuxen ålder fortfarande kan hitta helt gudomliga vänner?! Igår var jag ute med två av mina mest purfärska vänner och njöt till fullo. God tryck, mat och nikotin i olika former var bidragade faktorer till att kvällen blev lyckad men det viktigaste faktorerna var givetvis tjejorna! Som S så fint sa det, "endast med de man är riktigt trygga med så kan man höja sig själv till skyarna" ;)

Klyschiga jag tänker slå till med att säga orättvisor. Ja, jag blir orättvisor av alla de slag, jag blir upprörd av monarkin som snyltar storslaget på mina skattepengar, jag blir upprörd över att mycket får mer, jag blir upprörd över att de redan drabbade, drabbas ännu hårdare och framför allt blir jag upprörd av den orättvisa som visar sig när någon tas från sitt jordeliv alldeles för tidigt!

Tunga, långa, tråkiga Januari. Årets första månad kanske borde locka till nytändning och inspirera men istället känns det mesta tungt för tillfället. Har hamnat i den välkända svackan och jag behöver lite tid och kanske även draghjälp för att ta mig upp.
Dock bjuder faktiskt Januari på en del ljuspunkter också, t.ex. så fyllde världens finaste farmor år igår, jag har en och halv veckas ledighet som väntar på mig, ska till Lappland för första gången i mitt liv och precis innan det slår över till korta Februari så firar vi mams :)

Jag försöker leva mitt liv under devisen att inte ångra något. Visst, det finns saker jag önskar att jag hade gjort annorlunda men det är de sakerna som format, lärt och stärkt mig. Ingenting är perfekt men det gäller att jobba med det man har.

Också idag är det svårt att välja en födelsedag som överträffar andra. En som dock utmärkte sig mer än andra var min 24:e födelsedag eftersom jag då vaknade upp på Island med tre av mina favorittöser. Det var sista dagen på vår resa så fick vakna upp på hotellet på Island, skåda den vackra naturen, flyga första klass hem och sedan fira hemma i Sverige med nära och kära. Helt klart en av mina favoritfödelsedagar!

Flickorna

Mitt favorit minne är av min morfar, världens bästa morfar. Han kunde och visste allt och hade alltid tid för mig och brosan. Ett av mina absoluta favoritminnen av morfar är den dagen han täljde Johan och mig varsin flöjt. Givetvis var tanken att vi skulle lära oss hur man skulle göra också men tyvärr fanns inte riktigt intresset då och det ångrar jag bittert idag.