hanna.

Har varit en sjukt lång och jobbig dag men gissa vad... Nu har också den passerat.

Morgondagen kvar och plan B är klar.

Vakna tidigt i morse och såg en låååååååång och tråååååååkig dag hägra. Visst, fick min cykel såld på förmiddagen och blev cash rikare men i övrigt då?!

Men då kom min räddande Pärla och hämta mig och en fantastisk dag började. Vi var på ladugård 206 och käka, titta lite i butiken. Tog en sväng hem till Tittis päron, titta på de söta pållarna, upp till Övralid och slutligen hem till Götgatan där et långt samtal ägde rum i bilen.

Titti, tack för att du fick söndagen att gå. Det var guld värt!

...men kul hade jag. Idag styrde jag och min kära vän Emil kosan mot stubbegården för att praktisera synden frosseri. Nu var jag fortfarande justerad efter min matförgiftning så blev inte så mycke kakätande för min del,  (Emil njöt dock) men kaffe drack vi för minst sju personer till. Pratade om allt och inget och skrattade så jag tjöt. Inte var dag man får telefonsamtal från toakön (eller från ngn som står på en död grävling). Vi gjorde lite planer för framtiden och njöt av att ännu en dag hade gått.

I kväll gör det ont, mer än innan. Fel människor är med, det var ju vår grej.

Fredag var här! Usch och fy, helt ensam hemma och kan ju inte precis göra några underverk med vänsterbenet i ett gips. Ska väl inte gnälla för verkligen tacksam för var dag som går men denna dag måste haft några extra timmar.

För att få dagen att gå gav jag mig på en favoritsyssla vilket genererade i en favoritsyssla för Johan. Jag baka! Idag blev det cupcakes med rosa froosting och brownies. Tror de vart goda, Johan åt dem iaf.

Varit duktig och gjort klart mitt SIFOhäfte idag också, trodde verkligen adrig det skulle ta slut men helt plötsligt så var jag fri. Jävlar ta dem om jag inte vinner på premieobligationen nu!!

Fixat lite för morgondagen också. Då styr nämligen syskonen Axén bilen söder ut mot min nya hemstad, Kalmar. Där ska vi titta på skola m.m. Ska förbannat trevligt faktiskt.

Den trååååkiga dagen fick trots allt en roligt slut. En pratstund med Titti och man sitter och fnissar som en tok sen. Tänk att gips där eller kanske ännu värre den sjukdomet på benet. Nej, tack jag passar bestämt men skrattandes.

Over and out!

Imorse, ganska tidigt i mina termer dök min söta dejt upp. Hade med sig färska frallor, pålägg, melon m.m. Det kompletterat med kaffe, thé och lite anna gjorde att det kändes som en smärre hotellfrukost. Vi satt länge och njöt, bytte de senaste skvallret med varandra (vart dock inte mycke eftersom vi inte är några skvallerkärringar) och planera våra respektive nya bohag. Vi har alltid lika kul när vi gör det, byter idéer, tipsar och ev. säljer lite möbler till varandra. Efter det vart det slappt framför tv:n blandat med lite snack om världen runt omkring. SKönt att höra att du förstår mig.

Eftermiddagen var jag med bror Stor i lkpg. Gjorde lite tester, tog en kaffe och åkte hem. På hemvägen inspekterades givevis alla tänkbara fiskevatten. 

Samtalet kom också på vägen hem, haha! Ska bli kul nästa vecka, vår utflykt. Måste dock bestämma hur jag ska göra på den. Gör jag det fullt ut mår jag ju skit sen men helt fel är det ju inte. Aja, you, me and some tior.

Over and out!

Tack Johan, för du lyssnar, ger råd och förstår. Mina är dina vänner men också tvärtom. Att höra vad du hade gjort för mig värmde i hjärtat.

Ingen storebror är lika bra som min!

Idag var jag var jag på dejt med min ängel, Helena. Jätte kul och se  henne efter så lång tid. Efter en kopp svart java på lilla hem dök den tredje dejt deltagaren upp, söta Anna. Vi kladda lite på varandra inför Helenas ögon som nästan inledde en dejt med "Annika" i svartsjuka. "Annika" jobba hårt för att vinna vår Helena, till och med skrev dikter till henne. Nävars, jättekul att se er vänner.

Träffade Pärlan igår. Vi satt på terassen och myste i solnedgången och pratade om allt och inget. Hon är verkligen en sådan människa som får en att må så bra, går rakt in i hjärtat. Snart flyttar jag men Pärlan är jag säker på, kommer vara en vanlig gäst i Kalmar.

...börjar jag komma ur mitt skal. Inte träffat någon än och orkar inte prata i telefonen. Mobilen är dock på liksom msn. Känns ganska skönt att få höra om lite annat. Självömkan är helt klart överskattat och jag ska aldrig prova det igen.

Börjar så smått plannera för livet efter. Näe, jag menar inte livet efter detta utan livet efter gipset. Jag kan inte med ord beskriva min längtan till Kalmar. Det har äntligen blivit min tur att testa mina vingar här i livet. Alldeles på egen hand utan säkerhetslinor. Ska försöka hinna med så mycket som möjligt med mina pinglor och prissar innan jag försvinner dock. Det är ju liksom inte helt fel med sängmys med Ängeln, film med Pärlan, vinkväll med Syster yster, inredningsshopping med Empa, kakutflykt med Emil, byxlös efterfest med Festmännen, snapsning med "makarna" L-L och definitivt kladdkaksfrukost med Tjällmo. Underbara vänner det finns.

Min kära vän "Börje" lyckades göra mig på ganska bra humör idag. Han prata om att flytta fram Tysklandsresan, fan vad fantastiskt det skulle vara. Lite kul med Festmännen innan jag försvinner.

Men, men östgötatokar, halmstadspraos, och du lilla trehörnabo ni är varmt välkomna att hälsa på och i september får vi klaffa ihop en inflyttningsfest. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

I have been to hell and back, and let me tell you it was wonderfull

Jag vakna och var laddad. Laddad för en riktigt otäck dag, men så kom det. Brevet, breve med svar om jag ska bli kalmarit eller ej.

Så från och med idag är fredag den trettonde en riktig turdag för mig. Den 16:e agusti flyttar jag till min nya lägenhe i Kalmar och där ska jag plugga marknadsföring på BBS.

The world keeps on turning, with or without me.

Jag försvinner nu och vet inte när eller ens om jag orkar komma tillbaka. 
Försök inte nå mig för jag vill inte bli nådd.

Ibland visar folk sitt missnöje så pinsamt öppet. Försök att se på saker och människor med ett öppet sinne så blir världen ett mycke trevligare plats och du blir mer sällan besviken.

Snart, riktigt snart försvinner allt skrot och ersätts av heta pjux med stilettklackar. Tänker aldrig ta av dem inte ens i sängen.

håll tummarna för mig gott folk. Håll tummarna så att det blir av på onsdag, så Helena kan ha sin 80-talsfest, så Carro och jag kan gör vår roadtrip, så jag kan åka med grabbarna till Tyskland och så Marcus och jag kan åka färdtjänst till Måndagsklubben.

...och jag säger det igen. Ju närmare det kommer desto längre bort känns det.  Det är riktigt skumt och låter säkert helt fel för alla andra. Förväntar mig heller inte att någon ska förstå, alldeles för knepigt.

Vart en bråkig och tuff dag. Allt ska jävlas in i det sista och det tär på krafterna. Känner verkligen att orken siprar ur mig tillsammans med blodet. Får väl satsa på en karriär som vampyr för att få tillbaka krafterna.


Over and out!