hanna.

Hoho jaja, i dag har minsann lilla H varit i fixartagen. Hon plockade fram sina grönaste fingrar och satte igång med att plantera växter. Hon bytte jord, leta reda på fina krukor och hon gjorde till och med ett lite arrangemang. Riktigt nöjd blev hon med det och nu sitter hon här och njuter mästerverk.

I morgon tror hon bestämt att det ska bli lite tvättning, bullbak och eventuellt lite hårfärgning. Känns som en ganska okej måndag.

Jaha, då hände det sig som så att jag valde att i onsdags följa med mina älskade päron och styra kosan mot skåneland, närmare bestämt Höganäs för att hälsa på lite släkt.

Oturligt nog vaknade jag i onsdag smorse med en rejält överjävlig visdomstand. Tandvärk är något som jag i övrigt har varit väldigt förskonad från här i livet så jag kan med handen på hjärtat säga att jag tog inte alltför allvarligt på mitt tandbesvär där på morgonkvisten. Lite fick jag ju lov att härda, vi skulle ju på semester.

Vi packade in oss i bilen och styrde kosan söderut. När det var dags att rasta så upptäckte min kära mor att vi glömt delar av packning. Att vända var inte att tänka på, då vi redan hade passerat gott och väl tjugo mil så det var bara att gilla lägt och göra det bästa av situationen. Något mams hade lite svårigheter med och stundtals hellre grät över spilld mjölk ;)

Efter att ha passerat Flåsmyra(?!), storkar, trotsat vår smått galna gps och stått ut den äckliga tånglukten ett bra tag var vi äntligen framme.

Onsdagen blev lugn med lite shopping, fika och tvtittande, vi lade oss tidigt då torsdagen var ämnad för Tyskland och dryckesshopping!

Resten är inte så mycket att skriva om, spritinhhandlingen gick fint, båten krängde rejält, och jag mådde förskräckligt dåligt av min sabla tand! 

---

Update: Nu har jag varit på käkkirurgen. Pencilin, flytande föda och operation om en månad, kan livet bli mer underbart?

Va?! Ska verkligen vara såhär, jag är trots allt tjugotre år och väntar mig fan lite högre klass vid det här laget. Sandlåda på hög nivå och jag blir så trött. Jag har inget lekande lätt liv att börja med och det gör att detta känns som något lika väsentligt som skiten under skorna.

Jo just, det stämmer. Jag har faktiskt en plan, en plan som för omväxlingsskull inte känns helt omöjlig att kunna genomföra och en plan som inte gör att livet rasar samman om den inte går i lås.

Kanske, kanske, kanske ska något kul äntligen få hända mig. Blir något av vad jag drömt om enda sedan jag var en liten tös med linblont hår. Tnker inte alls säga eller ens hinta om vad det handlar om då jag stenhårt tror på jinx.

Ja, då sitter jag här en lördagskväll med lite för mycket tid över. Sitter och läser gamla inlägg och snubblar på ämnet fultal.

Fultal = Åldersskillnaden mellan den äldsta och den ynsta du har haft sex med x hur många du haft sex med.

Var gång det kommer upp som ämne ( ja, varför det kommer upp ve jag inte riktigt) blir alltid stämningen speciell. Viskningarna börjar, kinder blir röda, ögonbryn höjs och misstankar väcks. JESUS!

Tänker dock inte avslöja mitt fultal men har när jag suttit här och filosoferat att jag inte gillar mätningen fultal, jag har vänner som har över sjuhundra och de som bara har två. Så det är deras tal men vad säger det egentligen?

Idag kom favorittjejan som är på rymmen från Oslo förbi casa de Axén för att vända mina mungipor uppåt. Med sig hade hon alla mina favoritgrejer, blommor, sött, kaffe, ljus och lite att läsa. Fantastiskt vad jag behövde henne just idag .

.

blir jag tidernas största familjesucker...  Älskar mina vänner över allt annat på jorden men det är hos min familj jag söker skydd. Låt mig få vila, slicka mina sår och försöka hitta någon sorts ork att forsätta hos dem så kommer jag sen när stormen har gett sig.

Tanken av att blotta sitt innersta är nog något som skrämmer mig ganska så bra. Kanske inte just berätta om mina tankar och funderingar utan mer över folks reaktioner. Antar att det kan låta aningens lamt då jag är 23 år och borde skita blanka fan i vad folk tycker och tänker om mig, och det gör jag väl till viss del. De jag tänker på är dock mina närmaste, de som faktiskt bryr sig, jag är rädd för att jag skulle skapa oro och förvirring, tårar, drama och massa annat tokeri. Tror nog allt det är bäst att mina tankar får stanna i min skalle och endast orsaka mig skallebank ett tag till.

Det finns konstigt nog, människor som lyckas värma mitt hjärta till det yttersta genom att bara påminna mig om att jag faktiskt finns i deras tankar. I stunder som dessa betyder det något så fantastiskt mycket och jag skulle ljuga om jag sa att inte en och annan tår trilla ner på min kind då jag påmnns om detta.

...med största sannolikhet! Beslutet har tagits i samråd med de två personer som står mig absolut närmast i denna värld och mellan också kommer det också få stanna ett tag.

Jaha, ja då var man hemma igen då efter spenderat några dgar på sjukhus. Även om jag igår kände att jag inte kunde komma fort nog från stället så kan jag nog idag erkänna att de där par dagarna till hade nog inte varit helt fel. Aja, efter mycket tjat och löften om det ena och det andra fick jag i alla fall lov att åka hem igår.

Galet, vad trött jag är idag då och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. SÅ mycket som behöver ordnas, fixas och styras med men vart satan ska jag finna kraften till det. Näe, nu tänker jga ligga i sängen och dra och invänta att min älsk från Osla ska komma hem. Också ett sätt att spendera kokheta dagar eller hur ?