hanna.

Längesen jag kluddra ner något oväsentligt här men ack så mycket som har hänt. Det mesta har tyvärr varit av den sämre sorten och orken har inte funnits. Nu väntar ännu en tung vecka, med begravning och tenta men jag ska allt ta mig genom den med.

I'll be back soon!

På mams alldeles speciella födelsedag fick vi tyvärr också beskedet att mamma förlorat sin bästa vän. Efter många års kamp fick den vidriga cancern övertaget och tog henne, alldeles för tidigt. Det tycks då alltid vara så att de finaste människorna lämnar oss först, kan någon förklara varför?