hanna.

ja, det är nog ungefär hur jag skulle kunna beskrivas... för det mesta. Dock är jag just för tillfället aningens förvirrad till följd av viss social kontext :(

en bekymmersfri glad skit.

...man börjat jobba ordentligt när man rabblar kontonummer i sömnen :)

Har snart klarat av min första hela vecka på jobbet sen jag vet inte när, har gåtter super för jobbet är som bekant kanon. Dock känns det allt att det är skillnad mellan jobb och plugg då jag får styra betydligt mer över min tid själv när jag pluggar.

I morgon är det fredeag och tjiho då sätter jag mig på bussen till den kungliga huvudstaden, sthlm! Näe, det är inte för bröllopet jag åker upp utan för betydligt trevligare saker.

I går skedde det, vi hade möhippa för min äldsta och bästa vän Tessan. Om en månad bli hon fru Lindén och Larssondagarna är räknade. Dagen innehöll så mycket skratt, upptåg och tokigheter så det är hellt omöjligt att beskriva i ord. Det viktigaste av allt, vår brud var nöjd :)

och sedan har också jag banne mig sommarlov. Sista dagarna har känts som ett brinnande helvete på jorden men efter att idag klarat det sista seminariumet så kändes det ruggigt skönt att bara ha en ynklig basgrupp kvar i morgon.

Har så sjukt mycket att göra denna veckan och samtidigt har min handled bestämt sig för att börja strejka. Tur att jag var hemma-hemma och hämtade lite nya krafter i helgen. Motala kan när det vill :)

Nu är väskorna packade, bänken i bilen och sitter här och väntar på att klockan ska springa på. Jag väntar på att få ett litet möte avklarat så att jag sedan kan sätta mig i gröna faran och styra kosan mot motala. Längesen jag längtade så mycket efter mammas gata men efter en ganska påfrestande tid så ska det bli riktigt skönt att åka hem till tryggheten.

Att jag sedan har helgen (som enligt mig sträcker sig fram till måndag) fullspäckad med roliga saker gör ju inte mitt lilla motalabesök sämre precis, det vankas häng med grabbarna grus, grill i vinberga och gos med min lille prins, lite avlönat arbete, en dejt med en gammal vän och dennes lille son och bara lite familjemys.

- Ibland längtar man verkligen hemhem!

om man inte riktigt är som alla andra hur mycket man än vill och försöker. om det inte riktgt syns på ytan vem jag egentligen är fast ändå inte. om det ständigt gör ont och man jag ständig vill skrika aj men ändå inte vill blotta mig. om jag vill vara som alla andra men aldrig kommer lyckas.

- duger jag ändå i så fall?

Jag har en vän som jag dessvärre inte ser särskilt ofta, vi har inte känt varandra särskilt länge men trots detta så är hon lite av en själsfrände. Min underbara bästkusts Caka är det givetvis jag talar om. Nu till sommaren lämnar hon slätten och åker hem till götelaborg men innan hon åker passade hon på att lämna lite visdomsord till mig...

Ja, ta mig tusan om det inte är så att varenda tandläkare är det. Idag samlade jag mig mod och gick till tandläkaren för att laga två tänder. Jag som lider av enorm tandläkarskräck har aldrig tidigare lagat utan att ha fått lustgas men idag som den student jag är skulle jag "bara" få bedövnig. Väl på plats berättade jag klart och tydligt om min tandläkarskräck men brydde sig packet?!

Första tårarna kom redan innan tandläkarbesöket då jag fick hiva pga av min nervositet, andra tillfället var tandläkaren (läs sadisten) skulle ge bedövningen. Lät på hand är väl inget man kan anklaga henne för och sen kom det värsta av allt borren och tårarna bara rann.

Trodde att när jag fått skölja munnen och resa mig ur stolen att helvetet var över men, nej sådan tur har jag inte... Chocken kom vid entréen när jag skulle betala för min knappa 30minuter av skräck i tandläkarstolen, 1575:- !! Ja, jo att vara student är verkligen drömmen vid sådana här tillfällen...