skam den som ger sig

Efter en nästan helt perfekt helg kunde jag väl nästan listat ut att det var som bäddat för ett bakslag. Kräksjuka/matförgiftning/total utmattning drabbade mig sent i söndags natt och jag låg lamslagen till i går kväll. Lite dropp, en änglalik mor och kors i taket cola blev dock min räddning och idag är mående betydligt bättre även om jag är bra matt även idag.

Dock igonerar jag helt och fullt alla sjukdomssymtom sedan ett par timmar tillbaka då jag i morgon sätter mig på tåget till Östersund med tre härliga själar för att representera LIU på Noliamässan där. Tåg hella vägen upp och hela vägen hem på torsdagkväll, hej miljöövän, hej, hej miljövän! Håll nu tummarna för att tågen går som de ska så vi kan ta oss upp till Frösön och värva jämtlänningar och även norrlänningar i stort!


Vackra Norrland, sist vi var där i skolans tjänst.


koka ris på juice

Då har ännu en storslagen helg passerat i fröken Axéns livs och nöjdare kan man inte vara.
I fredags var det dags att säga tack och hej till Drougges underbara kvart i fjärilen. Orginalen samlades, drack, pratade minnen och bara njöt. En strimma vemod skar i mig men samtidigt värmdes hjärtat av mina fina vänner. För nästan exakt fyra år sen var jag i lyan för första gången och efter det har många, många stunder spenderats där och så gott som alla har varit fina. Tack och hej kvarten, vi kommer sakna dig!

Endast fredagen hade räckt för att helgen skulle betraktas som lyckad men mer väntade. Lördagen bjöd på BAL och min kavaljer för kvällen var Hinken. Förfest bjöds hemma hos paret Wirf/Öfverstedt. Kvällen blev magisk och framför allt så är den redan legendarisk. Jag är som gjord för att gå på bal helt enkelt.

 

Mer helg åt folket och framför allt åt mig.

 


mellanlandet

har ni varit i Mellanlandet, ni vet landet när man nästan är där men inte riktigt. Man vet var man har varandra men ändå är inget riktigt sagt. Enligt mina vänner borde jag ha ett permanent upphållstillstånd i det landet eftersom det hänt att jag vistas där under längre perioder.

Mellanlandet i all ära men jag vill nog resa vidare.