hanna.

I fredags ringde klockan ruggigt tidigt och jag pallra mig upp ur sängen, packa klart det sista, fixa looken, gjorde matsäck och käka frulle innan Helena dök upp utanför min port strax för åtta. Vidare åkte vi till station, fixa tågbiljetter och konka oss på tåget mot Örebro.

Tåget fick stå ut en lång timma med förväntningsfulla och lite smått galna H1 och H2 innan vi hoppade av vid station numero två i Örebro. Där väntade en dryg timmas väntan. Där spenderade vi givetvis med kaffe, lussebulle, skvaller och toabesök. Underbark hur trevligt man kan ha det en fredagsmorgon på stationen i Örebro.

Tiden gick snabbt och hux flux fick vi brått till bussen. Helojna konkade på våra idiotunga (läs: sprittunga) väskor och sedan hoppa vi ombord. Fem långa timmar på en tråkig väg till Oslo väntade oss men det märktes inte på vårat humör.

Resan gick över all förväntan och timmarna flög iväg. Nämnas bör dock att Helena lider av extrem tullskräck. Trodde verkligen hon skulle ange sig själv när tullen gick på bussen och släppte lös hunden. Mitt lilla hjärta blev så lättad när de släppte iväg oss att jag tror det var utav ren och skär lättnad hon somnade och sov sista biten. 

Väl framme i ett regnruggigt Oslo klev vi av bussen och möttes upp av vår alldeles egna solstråle, Sara som väntade på oss. Är henne evigt tacksam att hon var i tid för omväxlings skull. Hon vet när det gäller vår Sara. Usch, tanken på helojna och mig irrandes i Oslo är ganska skrämande.

Efter lite konkande på väskor, jakt på glödlampor och toapapper hamna vi äntligen hemma hos Sara. Packa ur mat, sprit, godis och annat konstigt ur min väska och vips kunde jag flytta den själv. Efter lite skvaller och kramkalas slängde vi ihop lite käk och satte oss med ett glas vin, som blev två och som till slut blev FÖR många.

Tanken var att vi bara skulle ha en myskväll och slappa efter en lång resa, det var alltså tanken. Så var då Jocke med och vina med oss och han skulle vidare på galej och tyckte absolut att vi skulle med. Efter en snabb överläggning och en lång klädgenomgång pallra vi oss i väg till en norsk studentlya för lite förfest och en nostalgitripp till 70-talet. Vi hade det ruggigt kul och stundtals fick jag agera tolk åt Helojna som hade lite problem med det norska språket.

Vidare in till stan efter att ha plankat i kollektivtrafiken begav vi oss in till stan och ett ölhak där det krylla av svenskar. Det var ungefär lika många norrmän där som det var möss på Åvik efter Helenas framfart. Resan tog ut sin rätt och vi lämnade sällskapet för lite nattemat ganska tidigt.  Med lite mat i kistan var vi redo att leta reda på en taxi och åka hem och sova gott, oh så gott.

Givetvis fanns det ingen taxi för de tre motalapinglorna så vi fick traska i spöregn, snålblåst och för min del högklackat en bra jävla bit utmed Oslos gator. Mådde mindre bra när vi äntligen kom fram och bädda snabbt ner mig och sov sött i Saras och Fridas sköna soffa.

Lördagen hade vi tänkt gå upp tidigt och startat dagen med glögg, pepparkakor och eftersom det var den 1:a december även lite julkalender på tv:n. Dock tog gårdagen ut sin rätt så försov oss en aning och pallra oss först upp vid lunchtid för att upptäcka att regnet fortfarande öste ner och jag mådde mindre bra efter den nattliga promenaden så vi valde att ställa in den planerade julmarknaden och det blev bakisslapp i soffa med film.

Dagen gick och vips var det dags at börja fixa inför kvällen. Fyra pinglor som ska duschas, sminkas och kläs, det tar sin lilla tid vill jag lova. Vinet flöda liksom skvaller, fantasier och fnitter. Grymt kul hade vi och roligare blev det då tre grabbs slöt upp och joina vå förfest.

Efter att jag hade sabbat en flaska och blivit aningens för berusad hoppa vi in i ett par taxi och drog in för att shake some as. "Yatzi" var det som gällde för kvällen och även här krylla det av svenskar. Kul hade jag och det fanns stunder då jag stod med mer än två ölflaskor i mina händer. Efter ett bra tags dansande och en spark av min bästa vän (inga namn nämda) blev jag lite smått hmm, trött kan vi kalla det och begav mig ut för en nypa luft. En nypa blev dryga timman och till slut bestämde sig Helojna och jag att det var dags att leta efter något ställe att värma oss på och mätta våra magar. Sällskap slog oss ett par trevliga grabbs som började prata om efterfest.

Pratet blev löften och löftet utvidades från att handla om efterfest till att inkludera mat. Det bestämdes alltså att det skulle beges till en lägenhet på efterfest. Vi påbörjade en enorm promenad som jag aldrig trodde skulle ta slut. 300m blev en kilometer och runt hörnet blev till andra sidan stan. På väg hann vi med det mesta, jag halka, Helena låg på rygg mer än en gång och vi missa Oslos bästa kebab. När vi äntligen, äntligen, äntligen var framme hade jag nästan gett upp hoppet. Helena pilla i sig några köttbullar och sedan somna vi alla lite runtom i lägenheten.

Vaknade nästan morgon vid niohugget och insåg att det kanske var läge att börja promenaden mot vår väninnans bostad. Tack och lov för Robbans lysande lokalsinne. Efter en ralativt kort "walk-of-fame" stod vi äntligen utanför Saras dörr och ringde på. En yrvaken fröken Franzon släppte in oss och marschera sedan raka vägen in till sängen för at slokna fram till kl. ett igen.

Söndagen gick helt i bakfyllans tecken och inte allt för mycket blev gjort. Vi besökte dock både julmarknade och fick en ny chans på Oslos bästa kebab. Somna ganska tidigt på söndagskvällen då jag mådde mindre bra efter alldeles för lite sömn.

Otäckt tidigt upp för att kunna ha sällskap med Sara och Frida till station. Två timmars väntan och en frukost på station senare satt vi äntligen på bussen mot Örebro. Sov stora delar av resan vilket var fantastiskt skönt. Hann med tåget i Örebro och i samma stund som vi hoppa på det började hemlängtan smyga sig på. Vi ville hem. Efter mycket tjat om mat, resor, one-nights och annat konstigt rulla äntligen tåget in i lilla Motala.Vi var hemma!