hanna.

Första dagen på det nya året och Helena och jag har redan hunnit med mycket det nya året.
Måste vara något slags rekord. Innan vi berättar om det ta vi en lite resumé av det för mig ganska tunga gågna året.

2006. Jag vet precis vad jag gjorde nyårsdagen förra året, jag vet vem jag var med, vart vi var och hur kände. Då, var jag lycklig. Trodde inte jag kunde känna som jag gjorde då och har nu svårt att tro att jag någonsin kommer göra det igen.

C, var och är något verkligt speciellt för mig. Du har ändrat synen på mig själv och du har fått mig känna så vackra saker. Ett kapitel i mitt liv jag aldrig vill eller kommer att glömma. Som vi alla vet, everything comes to an end... Tyvärr, men finns inte känslorna så kan jag inte göra mycket mer. Jag ville inte vara elak, jag ville inte att det skulle sluta.

Sommaren kom och mitt helvete med den. Mådde allmänt skit på alla de tänkbara sätt. Inget funka i mitt liv och huvudet rådde ett konstant kaos. Med handen på hjärtat har jag aldrig mått så dåligt som jag gjorde i sommras, men höll ridån uppe.

Mormor lämnade oss i sommras. Hon fick ett fint slut men det skar ändå i hjärtat. Jag hatar känslan av att aldrig få höra, se och känna henne igen. Hon är borta för alltid och det djävulskt ont.

I juli började ett annat helvete. Jag började nytt jobb som ledde till mycke stress och alltför dåliga matvanor, jag höll på att bryta ihop! All min ork och lust var som borblåst. Jag fanns men jag var inte. Kände mig som ett vandrande lik och mådde nog också som ett. Hur jag än bar mig åt fick jag aldrig eller ro.

Tack och lov kom Carro till min räddning och hjälpte mig komma på rätt kjöl igen. Det var också när Carro kom hem som jag träffade Daniel. Daniel, ibland undrar jag om det var så bra att vi träffades överhuvudtaget. Så mycke strul det har varit, men ändå är blir jag glad av tanken på dig. Du är så fin och kommer för alltid hata ett visst hockeylag som fick dig att flytta. Många tårar fällda där men på något vridet sätt var du värd varenda en.

När han flyttat blev jag ensam igen, Helena är numera bosatt i Malmö, Sara och Carro är ute och reser och flesta andra är helt förståligt upp tagna med sitt. Jag var ensam. Att jag i den här vevan också flyttade till egen lägenhet gjorde igentligen varken till eller från. Var många gånger skönt att få samla tankarna själv och bara vara. Saknar dock mina nära men vet ju att de finns på promenadavstånd.

Julen! Jag älskar julen och speciellt i år för alla vänder hem då och jag känner mig inte så ensam längre. Haft sjukt kul över jul och lite lammkött blev det me.

En riktigt kort resumé av mitt 2006.

Flickorna för året: Caroline, Helena, Sara, Therese, Emma, Michelle, Anna, Crsitin, Madde, Jenny, Therese. P

Pojkarna för året: Macke, Emil. B, Petter

Kom och försvann: christian, daniel, kim, martin