DAG 10
Hemsk natt. Otroligt ont och fick knappt någon blund i ögonen. Känns bara så hopplöst allting. Varför kan de inte flyta på smidigt?
Klev upp och gjorde matsäck åt bror, duscha, klädde på mig och drack kaffe och sedan var de dags att styra kosan mot GBG, närmare bestämt Mölnlycke. För att få min pissiga måndag att gå hade jag lovat bror att vara resesällskap då han skulle på interjuv. Kändes dock som ett kasst löfte jag gett då varenda liten biten av min kropp värkte när jag satte mig i bilen.
Nedresan gick skaplig och rätt som det var körde vi in i Mölnlycke. Bror försvann på interjuv och jag satt nästan två timmar i bilen och väntade. Väntandet hade varit helt okej om de inte varit för den satanska värken.
Viktigast var iaf att det gick bra för honom och det verkade de ha gjort. Vi påbörjade resan hemåt och jag mådde inte alls bra.
Så vad händer imorn, måste skiten bort?
Dagens hiss: Johans interjuv
Dagens diss: sömnbrist
tänker på dig var eviga stumpan! kämpa på! ♥
"tänker på dig var eviga dag, stumpan! kämpa på! ♥" skulle det ju stå. så galet det blir ibland. puss!