hanna.

För ganska exakt en vecka sedan idag fick Hanna skjuts av sin snälla bror in till Mjölby station där ett tåg väntade bara på henne för att transportera henne ner till södra Sverige. Närmare bestämt Malmö stad. Ja, alltså resan till Mjölby/Malmö påbörjades först efter en lång och plågsam packning och mycket våld för att få igen min fnaskröda resväska.

Väl i Mjölby hade inte riktigt mitt tåg kommit än, tidspessimisten H. Axén hade slagit till igen. Efter att inhandlat lite nödvändigheter (tidning, tuggummi, frukt) för resan var det dags att stiga på ångesttåget till Malmö. X2000 till Malmö kan det kännas mer deja vú än så?

Vagnarna börja rulla (eller vad man säger när det går på räls) och allt kändes faktiskt ganska bra. Eftersom jag inte är någon van tågresenär hade jag varit noga med att se till att jag skulle slippa byta på massa ställen, tåget skulle gå raka vägen till Malmö station. Satte hörlurarna i öronen luta mig mot fönstret och försökte sova.  Allt gick finfint till en början men sen kom det. Jag visste det, jag bara visste det. Liksom vad vore en tågresa till Malmö utan illamående. Aja, var inte mycke att göra förutom att lokaliser spypåsarna och ta djupa långa andetag. När jag mådde som sämst ropar en liten pipig röst ut i högtalarna, "tåget vänder idag i Lund. Resenärer till Malmö byter tåg på Lund station." Gah, kunde det bli värre. Fattades bara nu att jag irra bort mig i Lund. Lyckades lokalisera lite folk som också skulle vidare till Malmö och följde dem som ett koppel när det var dags för tågbyte.  Väl på det nya tåget börjades äntligen Malmö kännas inte alltför avlägset.

Tåget stannade och genom fönstret såg jag min lilla blonda ängel stå där och tåligt vänta på en tokirrande H2. Efter ett mini kramkalas på station leta vi (rättare sagt H1) upp en buss som skulle föra oss vidare till Nobelvägen och H1:s lya. Framme vid porten mötte vi upp H1:s sambo, Helena. Hon hade glömt nyckel så hon fick gå in med oss. Trevlig tös, som gav ett väldigt bra första intryck. Inne i lägenheten var det så gott som underbart att sparka av sig pjuxen och få av sig jackan o bara andas lite frisk luft. Illamåendet började sakta avta och helt plötsligt var det dags att lära Ängeln en ny maträtt. Medelhavskyckling stod på matsedeln och vi satte igång.  Efter maten var vi båda ganska trötta och gick och la oss i Ängels gudomliga säng och titta på tv och pratade långt in på natten.

Sov riktigt länge på torsdagen åt brunch till våra bästa år och begav oss sedan in till centrum för att shoppa. Vi var lite segstartade men sen kom vi igång och å främst H1. Shit jag som trodde studenter levde fattigmansliv ;) När våra huvuden började bli tomma, fötterna värkte och magarna skrek börja vi lite efter ett café. Vi leta och leta innan vi till slut hamna på McDonalds. Helena skulle ha något litet (yeah, right!?) och jag kom på den nya fikan, kaffe och minimorötter. Haha, låter kanske sådär men jag rekomenderar den verkligen. När vi fyllt vår mat respektive kaffetarm började färden tillbaka till Nobelvägen. Vila vilade våra arma fötter och matade våra tomma magar innan vi åter började färden mot centrum, den här gången med sikte på bion. Vi skulle se "Se upp för dårarna".  Skratta så jag tjöt och då faktiskt inte bara åt filmen. Var mer än en maska som hade gått på henne du, H1? Efter bion gick vi en nattpromenad hemåt. Passade på att fota lite intressanta saker på vägen. Även denna kväll avslutades med långprat i sängen.

Shit, vad har hänt med mig!? Sov ruggigt länge på fredagen med och även denna dag började med brunch och våra bästa år. Ganska mysigt faktiskt även om jag tycker den såpan är i värsta laget. Efter lite överläggning och ett plötsligt sug efter top shop beslöt vi oss för att ta tåget till Lund för lite shopping. Blev en lika rolig shopping dag (även denna innehöll McDonalds fika). Vi fynda ganska friskt båda två och både kände vi lite ångest över att vi svälter våra konton. Var tvugna att påbörja resan hemåt ganska skapligt eftersom schemat sa tacknytis på Nobel med H1:s tisdagsgäng.  Vart en jättemysig kväll med många skratt och trevliga männsikor.

Lördagen innehöll inga planer alls för dagen utan vi skulle bara slappa och samla krafter för kvällens festligheter. Helenas kolsyrepatron var dock slut och vi både är i stort behov att bubbelvatten när vi är bakis så vi begav oss på jakt efter en ny. Vår jakt slutade på Mobila, Siba där hon kunde inhandla en ny för en relativt liten peng.  Hittade också lite fika (kors i taket, inte McDonalds). "Hemma" igen unnade vi oss lite vila innan det var dags för förvandlingen. Från vardgsfräsch, till partyglamour. Käkade lite egentillverkad paj med H1, Helena och Malin innan även Sara och Clara dök upp. Tittade på den alltid lika fantastiska schlagerfestivalen och drack lite goda alkholhaltiga drycker. Skrattade så jag höll på att dö när Helena och H1 skulle demonstrera en avsugning på deras barstolar med hjälp av en champangekork (who need guys?!). Ängeln lockade också fram ett gapskratt när hon så fint posade på toa invirad i toapapper. Starx innan ett(!!) hoppa vi på cyklarna och startade färden mot Privé. Ett riktigt snobbställe där inte vem som helst kom in, tur doch att vi inte är det. Vem som helst alltså. Till en början var det verkligen kanon och vi mer eller mindre tokdansa men sen måste det hänt något med dj:n. Någon kanske råka kasta en ölflaska i huvudet på honom eller så halka han och slg i huvudet för musiken vart helt plötsligt kass. Och då menar jag riktigt luder&patrask dålig. Vi försökte stå ut ett tag men sen gav vi upp. Helena, Sara och Malin cyklade hemåt och H1 och jag började traska. Ni förstår hon hade ingen luft i sitt bakhjul och där är det ganska tungt att skjutsa någon. Det var lite småkallt, vi var ganska trötta och hungriga. Då dök den upp, vi trodde vi såg i syne! En sådan grej att pumpa cykeldäck med stod där mitt på trottoaren, vi var räddade! Trodde vi.... Är lite svårare än man kan tro att fylla däcket med luft. Trots instruktioner från Ahlin på telefon gick det inget vidare, vi trodde nästan vi var förlorde när han dök upp. Nattens riddare, direkt från krogen. Han fixa vårt däck och försvann iväg lika snabbt som han hade dykt upp. Vilken hjälte! Nu kunde färden börja på riktigt och oj vad det gick. Över trottoarkanter, på kullersten och i hål., man kände att man levde på den pakethållaren. Delmålet var H1:s falafelkiosk och det var äntligen dags. Jag skulle äta min första falafel. Varit falafeloskuld fram tills denna stund men då var det dags. Men, men gjorde alla nybörjares stora misstag och drabbades av hybris. Beställde en med både vitlök och stark sås. Det slog lågor ur min arma mun. Väl i säng efter enormt många glas vatten och lite beklagande över brännsår i gommen somna jag ganska snabbt.

Konstigt, söndagen vakna både Ängeln och jag skapligt tidigt. Detta till trots att vi var vakna in på småtimmarna, vi är nog lite skumma vi.  Hann inte ligga vakna länge innan H1:s bakistarm började skrika efter mat. Pallra oss upp på en rejälfrukost och sedan tillbaka till sängen där vi spendera så gott som hela dagen. Gick upp för att hämta lite ät och drickbart då och då men inte mycke mer än så. Haha, ganska kul att se hur mycke mat som går i en sådan liten männsika när bakishungern slår till. Jag är imponerad! Kanske var med maten eller alkoholen som dina djupa tankegångar kom med. Han var absolut schysst som sköt henne i huvudet och avsluta hennes liv snabbt och ja det är sant. De som har skumgodis som favorit får mycke mer för pengarna. På kvällen började jag packa lite smått och insåg att det inte var alls länge kvar tills jag skulle hem. Fy fan, ville inte alls.

Somna ganska sent den kvällen efter mycke prat och mys. Gick upp skapligt på måndagen för att hinna med en dusch och lite fruktsallad innan vi tog en buss till stationen. Usch, blev en låååång kram och nästan lite snyft innan jag tog min plats på det hemska tåget hem, Hem till kylan och allt annat hemskt som väntar.

Tack Ängeln för underbara dagar i Malmö! Har en helt annan syn på staden nu!