hanna.

Så har ännu en helg passerat i mitt och min vapendragares liv. En mycket intensiv, dynamisk, spännande, händelserik men kanske framförallt minnesvär helg. För att sammanfatta det hela kan man nog säga, det blir aldrig som man tänkte sig.

Eftersom Helojna gjort väldigt tydligt för mig att jag saknar sångröst så tänkte jag istället ge mig på en karriär som låtskrivare. Kanske en låt till melodifestivalen 2oo9. Framföra mina låtar har jag givetvis tänkt att H1 ska göra. En kalaspingla med en änglaröst och ljudeffekter utöver denna värld. Har precis börjat på en låt men har dessvärre inte kommit så långt, aja här är det lilla jag kommit upp med

H1:s och mitt planerade helgäventyr höll på att gå i stöpet redan vid Brahehus då min älskade pärla var redo att kasta in handduken. Panik utbröt vilket resulterade i en förbannad Hanna och en fnittrande Helena med actionidéer om att bilen skulle flyga i luften. 

Till slut hamna vi i jkpg där Helenas halej väntade, men jag då? Ja, jag fick snällt sätta mig på en buss (jag hatar bussar) vidare.  Jag kom dock också fram till sist och kunde äntligen hälsa på T. 

Trots att inget riktigt gick som varken Helojna eller jag tänk oss tror jag at hon håller med mig när jag säger att det vart en riktigt lyckad helg.