hanna.

Jag blir ett år äldre på söndag, jag hemska tjugotre och blir en gammal tant. Den enda fördelen med att fylla år är att man har ett ypperligt tillfälle att bjuda sina absoluta favoriter här i livet på galej.

På lördag smäller det här i Brinken då huset intas av glada vänner, ballonger och mängder av dryck. Är så otroligt glad då jag näsan lyckats få ihop alla fina samtidigt, saknar dock några som viktigare åtaganden på lördag.

Jag har förutom min cellskräck och spindelfobi och en slags skräck för bröllop. Alltså inte bröllop i sig men att gifta mig och eventuellt ett egetbröllop. Kan tyckas konstigt då jag är en flicka och var flickas dröm är ju ett prinsessbröllop, dock inte min.

Igår var jag och hälsade på min lilla lantlolla Carro. Hon lider däremot inte av den fobin och när vi låg där i soffan och filosofera om livet började hon hejvilt planera för sitt stundande(?) bröllop. I augusti ska det stå inom de närmsta tio åren och jag dyrt och heligt fått lov att ha mina augusti de kommande tio åren ska vara fria och oplanerade. Ett litet dilemma i hennes planering var dock gästlistan. Vart ska man dra gränsen för vila man bjuder och hur många kommer från hans sida. Detta var inte lätt att spekulera i då det inte finns någon han ännu. Carro är för tillfället en het singel som bara vänar på mr. Right.

När jag hade fått lyssna på alla hennes idéer och tankar kring bröllop började hon kräva mig på drömmar. Jag försökte ursäkta mig och sa att jag har inga direkta planer på att gifta mig. Att vara bunden till någon enligt lag känns ganska skrämmande för mig. Carro vägrade dock acceptera att jag inte tänkte gifta mig så jag fundera lite. Första tanken var givetvis att rymma och gifta sig, ingen får reda på något och man bara göra det. Inget upphåsat och krångligt. Givetvis tyckte intemin vän att de var en bra idé då både hon och mamma skulle bli snuvade på konfekten. Funderade lite till och chockade mig själv när jag sa att om, OM jag skulle gifta mig så skulle det bli ett riktigt vinterbröllop. Jag som annars hatar snö och kyla vill gifta mig i snön.

Usch, nu blev det för mycketbröllopspprat.Känner ångesten komma krypande.

Jag har länge vetat att jag omgetts av otroligt fina vänner. Såndana som absolut inte växer på träd och som av en lycklig slump hamna i mitt liv.

I dag fick till och med en av mina finaste mig att gråta. Pärlan hade skrivit ett tal om mig som hon hade hållit i skolan. Nu ikväll fick jag faktiskt läsa vad hon sagt om mig och då började tårarna rinna. De värmde verkligen att få veta att någon ser mig så, att någon tycker så om mig. Hade ingen aning, jag är ju bara jag.

Du ska veta Titti, att i dag stärkte du mig när jag som bäst behövde det.


Update: I dag har jag fått veta vad jag betyder för någon, det var fantastiskt! Nu ska jag börja berätta för alla mina nära vad de betyder för mig. Jag vill att de ska få veta att they mean the world to me.

Nu är det mindre än en vecka kvar. Ord så grisfylla, våghals och tjernobyldans snackas det hett om. Mycket ska göras och fixas innan Brinkens i särklass bästa fest ska äga rum på lördag. Fest ska vi bli men vi kan alla ta och glömma orsaken till att festen hålls.

I dag pratade jag med en kär vän. I vanlig ordning gick vi igenom hela registret och disskuterade vitt skilda ämnen såsom vädret, bakning, svärmödrar och sexleksaker. Ja, när vi pratar då finns det verkligen inga tabuämnen.

Efter att ha avverkat de vanliga rapporterna om våra respektive liv kom vi in på känslor och hur svårt alla tycks tycka det är att uttrycka sina känslor. Jag menar verkligen säga till folk vad man tycker och tänker. Istället leker man dumma lekar och säger saker man inte menar och håller inne med det man helst av allt vill säga. Varför? Är det faran att inte få rätt respons, att du trampar på någons tår eller det faktum att du faktiskt inte vet vad som kommer härnäst.

Jag tycker att vill du säga till någon att du älskar/gilla/tycker om denne så borde du också göra det. Fine, du kanske inte får det svar du hade väntat dig tillbaka men ibland är det värt att blotta strupen och vara lite modig. Kanske blir du lyckligt överraskad och kanske blir du ruggigt besviken men du slipper denna jävla förbannde katt och råttalek och spiller ingen mer tid i onödan.

Jag vet i alla fall att jag ska låta min omgivning få veta vad de betyder för mig i framtiden. För mig skulle det betyda världen att få höra att jag är viktig för någon annan.

Jag tycker om dig.

Även fast snön har bosatt sig utanför fönstret så tror jag tveklöst på att våren väntar runt hörnet. I research har jag funnit många tecken som pekar på det, jag har t.ex. sett blåsippor, vårkläder och det säkraste tecknet av de alla, i går såg jag en fjäril. En livslevande nässelfjäril.

Apropå fjärilar så tror jag att jag har en i magen. Vet inte om det det är träningsvär eller om det är det andra. Tåls att tänka på.

Hell yeah! I dag tog jag mig i kragen och släpa mig iväg till gymmet. Ja, ni läste rätt gott folk. Jag ställde klockan gick upp, drack mitt kaffe och begav mig sedan till sporthallen och köpte ett gymkort. Oh, så härligt det var att hålla det i min hand, det liksom lyste om det.

Konstigt nog kändes det riktigt sköntv att ta ut sig helt och hållet också, var en hel del aggritioner som behövde få ta sig uttryck.

Nu lider jag dock av tidernas träningsvärk och vill ha massage. Kan tänka mig någon som som borde få ge mig det då denne tjatat så dant om gymmets alla fördelar.

Aj, jag har ont!

Vad gör man när man inte orkar mer? När man har nått till den gränsen då det inte bara rinner utan verkligen forsar över. När det känns som du står och skriker ut lungorna men ändå ingen hör. Vad gör man då?

Det känns som jag är där och har ingen aning om vad jag ska ta mig till. Jag vet inte ens om jag orkar ta reda på vad jag ska göra.

Snälla fråga inte, tårarna rinner ändå.

Jag hoppades jag hade fel. Jag ville verkligen inte ha rätt, men allt du säger och gör känns bara fel. Andra säger det och jag har länge velat blunda för det men kanske är det dags att face the prob.

Tänk på vad du säger och framförallt gör!

Helt fucking lovely! Idag har jag fått mitt skatbo till hår klippt. Allt gammalt och slitet försvann och kvar blev det blanka, skandinaviska, spikraka håret. Var så himla länge sedan jag var hos frissan, kommer faktiskt inte ihåg senast, en sak är säker ska aldrig vänta så länge igen! Nu ska bara lite färg i och eventuellt lite slingor så känner jag mig nästan lika fräsch som en vårdag!

Jaha, ska man behöva börja om från början igen. Lägga sig under kniven igen och behöva slita var dag för att komma tillbaka? Vet inte om jag orkar mer nu, är det såhär det ska hålla på för jämnan?

Hoppas på en annan lösning än kniven men det ser inte precis ljust ut.

Fröken Dubbelmoral aka. Carola gick inte vidare i melodifestivalen! Vad kan jag säga annat än: Det finns en Gud trots allt!

Jaha, just nu känns det som jag skulle behöva mörda någon i min närhet då denne varit extremt klåfingrig. Jag kokar och är allmänt förbannad på allt.

Då jag gav mig på ett mordförsök hindrades jag av åskådare med alldeles för mycket civilkurage. Jag blev mer eller mindre förpassad till ett eget rum. Oh, varför kan inte folk bara sköta sig själva och skita i det som rör andra och då framför allt mig!

Det borde vara straffbart det där. minimumstraff; tjugo piskrapp!

I dag när jag höll på att fixa och dona hittade jag något som väckte en hel del känslor. Blev smått sorgsen för att inte säga sentimental. När jag kom på mig själv med dessa känslor så var det som en väckarklocka ringde, högt! Varför känner jag så, det har ju inget alls med nuat att göra. Saker har förändrats och jag är faktiskt ganska lycklig. Det är dags att släppa taget och se det för det de är, historia.

Bara jag kan styra mitt liv och nu väljer jag att vara fri från de känslorna. Jag lämnar det som varit och blickar framåt.

Ännu en dag har börjar närma sig sitt slut. Dagen har mer eller mindre sprungit ifrån och jag var uppe tidigt i morse för att hinna med allt. Varit på lite möten, tränat och så åter igen på akupunktur. Idag blev jag lite rädd när min sjukgymnast skulle börja sätta nålar och hon helt plötsligt kom på att hon glömt informera mig om en ganska viktig detalj;

- Ja, just det Hanna det har jag glömt.
- Eh, jaha..
- Jag måste ju informera dig lite om eventuella risker.
- Hehe, risker...att man blöder lite eller vad?
- Haha, jo och så finns det en liten, liten, liten risk att man kan punktera lungorna.
- PUNKTERA LUNGORNA!!
- Ja, så tycker du det känns tungt att andas bör du säga till.

BÖR, bör, bör jag säga till!!! Om jag lever då vill säga. Hur ska jag kunna säga till om jag redan kolat? Good goush varför har ingen informerat mig om detta innan?

Lite risker i vardagen kanske förnöjer...

Vet inte riktigt vad det är med mig för tillfället. Jag är sur och grinig och har inte riktigt lust med något alls. Jag gnäller över att jag inte har något att göra samtidigt som jag inte har lust med något. I övrigt är jag inne i en riktigt ensamhetsperiod. Behöver tid med mig själv och mina tankar. Fundera, spekulera och fantisera om den framtid som väntar.

Saknar kanske någon... 

I dag haar våren varit på besök. Solen sken, fåglarna kvittrade och barnen lekte ut. Såg verkligen ut att vara underbart ute men efter spenderat viss utomhus var jag inte lika övertygad om att våren anlänt. Det var ruggigt kylig luft, speciellt här uppe på bergstoppen Brinken.

Aja, kanske inte var så varmt som jag tyckte det skulle vara men så länge jag höll mig inne och tittade ut så kändes det iaf som vår. Med våren vet vi ju alla också att vårkänslorna kommer. Allt känns så mycket lättare och man blir upprymd för minsta lilla. Pirret i magen, hjärtat som slår dubbelslag och längtan.

Har du någon som värmer ditt hjärta i vår?

Oh, idag kom min älskade lilla mums hem från London. Saknat henne så in i Norden och det var  så efterlängtat när hon äntligen kom. Min mor är nämligen min bästa vän och henne kan jag prata med om allt. När hon är borta och man int enes kan ha några längre samtal på telefon så faller lite min trygghet. Några lama sms om väder, vind och shopping håller knappast mottet som våra dagliga samtal och diskussioner. Man kanske tycka att jag är beroende av min mum men då må det så vara. Helt klart värt att ses som det om har den relationen vi har. Så skönt att ha henne hemma igen.

Min mamma har många gånger sagt till mig att det är inte mitt kall i livet att vara sanningssägare. Hon har bestämt hävdat att alla blir inte gladare av att höra sanningen och då framför allt kanske min sanning som kan skilja sig markant från din.

Jag har lyssnat och tagit till mig mycket av vad min mor har sagt. Prackar sällan på andra mina tankar, sätt och metoder utan biter mig i tungan och ser förnöjt på när människor säger och gör fel, fel, FEL. Enligt mig då såklart.

Nu har jag dock motstått frestelsen att berätta sanningen för många så länge. Det gnager i mig och det är oerhört jobbigt att inte få säga det uppenbara.

Snart kokar H över och uppskattat lär det inte bli.

Det här med mitt framtida liv som nunna känns tyvärr ikväll ganska långt borta. Har ännu inte funnit någon ordern som matchar mina kriterier dessutom har jag kommit på at jag ju faktiskt ät protestant. Vi protestanter har ju som bekant inga kloster med nunnor i utan det har vi lämnat över till katolikerna.

Bästa lösningen i dagsläget ser ut att vara att starta upp en egen ordern för protestantiska nunnor. Vad sägs om det, inte så dum idé va?

Good gousch vi är redan inne i mars! Årets tredje månad har redan anlänt, aningens för tidigt tycker jag alltid. tjugotre närmar sig med stormsteg och jag känner STOP!

Tänkte bara meddela att jag har bestämt mig för att gå i kloster. Efter att ha genomlidit ännu en skottdag som ungmö har jag nu fattat det kanske lite kontroverisella beslutet. Det som händer härnäst är att jag ska leta upp en ordern som jag tycker passar mig. Kanske kommer ta sin lilla tid då jag har en del krav. Först och främst ska klostret endast vara för nunnor och absolut inga munkar, jag vill inte behöva stiga upp före åtta på vardagarna och sovmorgon till tio på helgerna. Vidare vill jag slippa sjunga psalmer då min sångröst är bortblåst och till slut så måste jag givetvis ha fri tillgång till dator(internet) och mobiltelefon. Det blev visst lite men så svårt tycker jag inte det ska vara.

Återkommer när jag funnit min ordern.