hanna.

Jag har förutom min cellskräck och spindelfobi och en slags skräck för bröllop. Alltså inte bröllop i sig men att gifta mig och eventuellt ett egetbröllop. Kan tyckas konstigt då jag är en flicka och var flickas dröm är ju ett prinsessbröllop, dock inte min.

Igår var jag och hälsade på min lilla lantlolla Carro. Hon lider däremot inte av den fobin och när vi låg där i soffan och filosofera om livet började hon hejvilt planera för sitt stundande(?) bröllop. I augusti ska det stå inom de närmsta tio åren och jag dyrt och heligt fått lov att ha mina augusti de kommande tio åren ska vara fria och oplanerade. Ett litet dilemma i hennes planering var dock gästlistan. Vart ska man dra gränsen för vila man bjuder och hur många kommer från hans sida. Detta var inte lätt att spekulera i då det inte finns någon han ännu. Carro är för tillfället en het singel som bara vänar på mr. Right.

När jag hade fått lyssna på alla hennes idéer och tankar kring bröllop började hon kräva mig på drömmar. Jag försökte ursäkta mig och sa att jag har inga direkta planer på att gifta mig. Att vara bunden till någon enligt lag känns ganska skrämmande för mig. Carro vägrade dock acceptera att jag inte tänkte gifta mig så jag fundera lite. Första tanken var givetvis att rymma och gifta sig, ingen får reda på något och man bara göra det. Inget upphåsat och krångligt. Givetvis tyckte intemin vän att de var en bra idé då både hon och mamma skulle bli snuvade på konfekten. Funderade lite till och chockade mig själv när jag sa att om, OM jag skulle gifta mig så skulle det bli ett riktigt vinterbröllop. Jag som annars hatar snö och kyla vill gifta mig i snön.

Usch, nu blev det för mycketbröllopspprat.Känner ångesten komma krypande.