hanna.

Vaknade i morse utan bakfylla, var längesen huvuet kändes så lät och kroppen så oskadad en söndag. Passade genast på at nyttja det fina vädret och mitt prima mående med promenix i skogen. Det var ganska kallt, hösten är ruggigt frisk här omkring.

Sen slog rastlösheten till och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Lyckligtvis lyckades jag till slut få med mig Michelle till Linkan där hon gick loss med kortet. Det blev pjux, kläder, blommor, ljusstakar och säkert till innan vi kände oss redo att bege oss hemåt.

Innan jag dumpade av henne mitt ute i ingenstans bjöd hon på lite thai. Underbart gott men sjukligt starkt.

Tack syster för en underbar dag, hoppas du fick ut lite av den också (bortsett från agritioner)