hanna.

Jag är ingen gråtmild person. Lättberörd, ja men fortfarande långt till tårarna. Jag ser det inte som ett svaghetstecken hos andra men hos själv och därför har jag funnit en förmåga att stålsätta mig och inte visa någon tårarna som vill tränga ur ögonen. Vad som jag dock inte kan stålsätta mig mot är när saknaden efter de som inte längre finns hos oss drabbar mig, då förvändlas mina ögon till vattenfall och tårarna tycks aldrig ta slut.

 

 

Yes, sir jag lever! Mitt liv är ovanligt tokfullt för tillfället och jag bara njuter! Livet liksom äntligen går med mig istället för mot mig. Skolan går bra, jobben går bra, jag har fått mina båda blondiner till stan och det finns någon som får mig le och må riktigt bra, alltså jag mår prima!

I veckan tog mig jobbet som ambassadör upp till Lappland. Reste med tre helt fantatiska människor och hade två underbara dagar i kylan!

Mycket som kan få mig att må bättre en grå och tung dag. Dock finns det en sak som alltid lyckas att locka till leende och sprida den där varma, fina känslan i kroppen, vad? Jo, att få en liten uppdatering av prinsen. Prinsen är balsam för själen!

Är det inte helt fantastiskt att man i vuxen ålder fortfarande kan hitta helt gudomliga vänner?! Igår var jag ute med två av mina mest purfärska vänner och njöt till fullo. God tryck, mat och nikotin i olika former var bidragade faktorer till att kvällen blev lyckad men det viktigaste faktorerna var givetvis tjejorna! Som S så fint sa det, "endast med de man är riktigt trygga med så kan man höja sig själv till skyarna" ;)

Klyschiga jag tänker slå till med att säga orättvisor. Ja, jag blir orättvisor av alla de slag, jag blir upprörd av monarkin som snyltar storslaget på mina skattepengar, jag blir upprörd över att mycket får mer, jag blir upprörd över att de redan drabbade, drabbas ännu hårdare och framför allt blir jag upprörd av den orättvisa som visar sig när någon tas från sitt jordeliv alldeles för tidigt!

Tunga, långa, tråkiga Januari. Årets första månad kanske borde locka till nytändning och inspirera men istället känns det mesta tungt för tillfället. Har hamnat i den välkända svackan och jag behöver lite tid och kanske även draghjälp för att ta mig upp.
Dock bjuder faktiskt Januari på en del ljuspunkter också, t.ex. så fyllde världens finaste farmor år igår, jag har en och halv veckas ledighet som väntar på mig, ska till Lappland för första gången i mitt liv och precis innan det slår över till korta Februari så firar vi mams :)

Jag försöker leva mitt liv under devisen att inte ångra något. Visst, det finns saker jag önskar att jag hade gjort annorlunda men det är de sakerna som format, lärt och stärkt mig. Ingenting är perfekt men det gäller att jobba med det man har.

Också idag är det svårt att välja en födelsedag som överträffar andra. En som dock utmärkte sig mer än andra var min 24:e födelsedag eftersom jag då vaknade upp på Island med tre av mina favorittöser. Det var sista dagen på vår resa så fick vakna upp på hotellet på Island, skåda den vackra naturen, flyga första klass hem och sedan fira hemma i Sverige med nära och kära. Helt klart en av mina favoritfödelsedagar!

Flickorna

Mitt favorit minne är av min morfar, världens bästa morfar. Han kunde och visste allt och hade alltid tid för mig och brosan. Ett av mina absoluta favoritminnen av morfar är den dagen han täljde Johan och mig varsin flöjt. Givetvis var tanken att vi skulle lära oss hur man skulle göra också men tyvärr fanns inte riktigt intresset då och det ångrar jag bittert idag.

Kyss, ska man börja med att klargöra vad som räknas som det kanske. Jag tänker tolka det som en puss av det romantiska slaget och that's that.

Hmm, i ärlighetens namn har jag inte ett jätteklart minne av den men jag skulle ju tippa att den gavs till Petter. Kan rent av varit så att jag mer eller mindre tvingade mig till en :S Ja, det är nog tyvärr allt jag har att säga om det.