hanna.

Så var det måndag igen och vi är åter hemma efter vår skövdetripp. Så underbar den var och både Helena och jag var aningens depp när det igår var dags att tacka för sig och styra Pärlan hemåt igen, dock har vi bestämt att det inte dröjer alltför länge innan vi återser staden Skövde igen!

Idag åker jag H1 till Skövde. Vi ska hälsa på militärpojkarna och förtära lite goda drycker i ett par dagar. Problem innan vi kommer dit är dock packning (hur ska vi få in allt i lilla Pärlan), armstyrka (ska jag jag orka bära gustens spelare mer) och körning (kommer vi denna gång hitta rätt?).

Det spelar ingen roll att jag fixar mycket annat som gör ont men jag hatar fortfarande att plocka brynen. Tårarna rinner, jag skriker och svär omvartannat. Mes, ja jag skriver under på den!

Jaha, då hände det sig som så att jag valde att i onsdags följa med mina älskade päron och styra kosan mot skåneland, närmare bestämt Höganäs för att hälsa på lite släkt.

Oturligt nog vaknade jag i onsdag smorse med en rejält överjävlig visdomstand. Tandvärk är något som jag i övrigt har varit väldigt förskonad från här i livet så jag kan med handen på hjärtat säga att jag tog inte alltför allvarligt på mitt tandbesvär där på morgonkvisten. Lite fick jag ju lov att härda, vi skulle ju på semester.

Vi packade in oss i bilen och styrde kosan söderut. När det var dags att rasta så upptäckte min kära mor att vi glömt delar av packning. Att vända var inte att tänka på, då vi redan hade passerat gott och väl tjugo mil så det var bara att gilla lägt och göra det bästa av situationen. Något mams hade lite svårigheter med och stundtals hellre grät över spilld mjölk ;)

Efter att ha passerat Flåsmyra(?!), storkar, trotsat vår smått galna gps och stått ut den äckliga tånglukten ett bra tag var vi äntligen framme.

Onsdagen blev lugn med lite shopping, fika och tvtittande, vi lade oss tidigt då torsdagen var ämnad för Tyskland och dryckesshopping!

Resten är inte så mycket att skriva om, spritinhhandlingen gick fint, båten krängde rejält, och jag mådde förskräckligt dåligt av min sabla tand! 

---

Update: Nu har jag varit på käkkirurgen. Pencilin, flytande föda och operation om en månad, kan livet bli mer underbart?

I går var det dags för Hannapannas sista onsdagsklubb för detta år. ite vemodigt men kunde absolut inte fått en bättre onsdag. Fina vänner närvarande på alla möjliga sätt.

Vin, whiskey, rapar, högläge, bitterfitta, tårar, fultal, sms, tequila, snus, nagellack, 700, skövde, boobisar, pumps, lammkött, vakter, 112, drinkar, öl, bagage,falska namnteckningar, försvunna gamlingar, kamera på vift, 90-tal, nattliga samtal, nysningar ocg givetvis snuskiga hemligheter.

Japp, det är det jag utsätter mig själv för nu och det är åt helvete. Tänkte försöka må lite bättre ikväll genom att svepa ett, två, tre  och ja fyra glas åtminstone. Vem behöver en renad kropp när det är så mycket enklare med en berusad?!

Jag, då har jag startat mitt extremt osunda leverne. Har ju bara en knapp månad på mig så jag måste ju ta tillfället i akt.  Fest onsdag, fredag, lördag och så igår. Ojoj, tur att jag bokat upp onsdagen med annat än fest för annars skulle nog allt braka käpprätt åt helvete. Tack mina troga partyrävar för det trevliga sällskapet igår.

Hemkommen från Jönköping där man kan måste säga att det gick över förväntan. Blir operation senast i juli men förhoppningsvis tidigare. Skrot ska bort och ska vi fixa lite plastik. Kommer bli kalas, måste försöka tänka positivt fast jag är i en svacka för tillfället.

Nu håller jag på att packa som en annan tok, en sak ner i väskan, två saker upp och sådär håller jag på. Nu måste jag snart bestämma mig och fullfölja den packningen.

För att lugna min resfeber ikväll tog jag ett par snapsar med familjen till maten idag. Tror knappast det hjälpte då jag vart lite på örat och mest yrat omkring sen dess.

Om tjugofyra timmar sitter jag på planet!

Här hemma yrar min mamma för fullt omkring och försöker komma på vad hon ska packa. Hon är den som lärt mig att packa, mina vänner vet att hon lyckats så bra med det eftersom det mer eller mindre ser ut som jag ska flytta så fortvi ska någonstans. Mams är vad man kan kalla en "utifall att-människa". Hon vill liksom alltid vara förberedd för det mest oförutsedda. Man kan ju aldrig vara säker, kanske, kanske blir det ett snöoväder eller kan råkar du spilla på dig fyra dagar i rad. Man vet ju liksom aldrig.

En sak är dock säker, jag är INTE förvånad om någon åker på övervikt på arlanda.

Ojoj, nu börjar jag blir het i kläderna. Med bara några ynka dagar kvar tills jag drar till Alanya har jag redan börjat tänka på nästa trip. Min tanke är att jag ska ta flyget någon gång i slutet av juli, frågan är bara vart och med vem? Storstad, charter, B&B, all inclusive spelar ingen roll.