hanna.

Yes, det är numera tillåtet för hösten är här. Det är tillåtet att gotta sig i dubbla duntäcken, sova i raggsockor, mysa i pyamasbyxorna och ha så många ljus tända så man utifrån nästan kan misstänka en mindre brand.

Herre Jesus, åter igen är måndagen här och åter igen har en lugn helg passerat. Börjar bli smått rastlös över att allt tar sådan tid, inget går enligt mina planer. Tur dock att jag valde rät beslut angående plugg för det hade tusan inte gått. I övrigt är det bara att hänge sig åt rehaben och försöka njuta av umgänget där, inte många andra man träffar i dagsläget av en eller två anledningar.

Måndagens höjdpunkt var faktsikt rehaben då jag hade ett mycket givande och roligt samtal med Anders. Det är då någon som med sina låga humor och dumma missar att locka till ett leende.

Jo just, det stämmer. Jag har faktiskt en plan, en plan som för omväxlingsskull inte känns helt omöjlig att kunna genomföra och en plan som inte gör att livet rasar samman om den inte går i lås.

Kanske, kanske, kanske ska något kul äntligen få hända mig. Blir något av vad jag drömt om enda sedan jag var en liten tös med linblont hår. Tnker inte alls säga eller ens hinta om vad det handlar om då jag stenhårt tror på jinx.

Ja, då sitter jag här en lördagskväll med lite för mycket tid över. Sitter och läser gamla inlägg och snubblar på ämnet fultal.

Fultal = Åldersskillnaden mellan den äldsta och den ynsta du har haft sex med x hur många du haft sex med.

Var gång det kommer upp som ämne ( ja, varför det kommer upp ve jag inte riktigt) blir alltid stämningen speciell. Viskningarna börjar, kinder blir röda, ögonbryn höjs och misstankar väcks. JESUS!

Tänker dock inte avslöja mitt fultal men har när jag suttit här och filosoferat att jag inte gillar mätningen fultal, jag har vänner som har över sjuhundra och de som bara har två. Så det är deras tal men vad säger det egentligen?

Idag kom favorittjejan som är på rymmen från Oslo förbi casa de Axén för att vända mina mungipor uppåt. Med sig hade hon alla mina favoritgrejer, blommor, sött, kaffe, ljus och lite att läsa. Fantastiskt vad jag behövde henne just idag .

blir jag tidernas största familjesucker...  Älskar mina vänner över allt annat på jorden men det är hos min familj jag söker skydd. Låt mig få vila, slicka mina sår och försöka hitta någon sorts ork att forsätta hos dem så kommer jag sen när stormen har gett sig.

Tanken av att blotta sitt innersta är nog något som skrämmer mig ganska så bra. Kanske inte just berätta om mina tankar och funderingar utan mer över folks reaktioner. Antar att det kan låta aningens lamt då jag är 23 år och borde skita blanka fan i vad folk tycker och tänker om mig, och det gör jag väl till viss del. De jag tänker på är dock mina närmaste, de som faktiskt bryr sig, jag är rädd för att jag skulle skapa oro och förvirring, tårar, drama och massa annat tokeri. Tror nog allt det är bäst att mina tankar får stanna i min skalle och endast orsaka mig skallebank ett tag till.

Det finns konstigt nog, människor som lyckas värma mitt hjärta till det yttersta genom att bara påminna mig om att jag faktiskt finns i deras tankar. I stunder som dessa betyder det något så fantastiskt mycket och jag skulle ljuga om jag sa att inte en och annan tår trilla ner på min kind då jag påmnns om detta.