hanna.

Julen har alltså passerat och vi fick faktiskt lite julefrid i det Axénska hemmet till sist. En lugn och mysig dag med de närmsta och faktiskt för första gången sedan jag fyllde arton valde jag att stanna hemma julaftonskvällen.

Juldagen kom och traditionsenligt spenderades den i gamla stan hos farmor och farfar. Konstigt är vad alla kommer samman när det väl behövs, då märks det att man alltid, alltid kan lita på familjen.
Senare var tanken att jag skulle åka hem för en lugn kväll på klostergatan men ödet ville annorlunda. Jag tjatade med mig bror, plockade upp Crillan och irra oss ut till Flemma där vi hämta Gusten. Vidare dök Anna, Ahlin och Rasse upp och juldagen visade sig bli en riktig kalaskväll.

Juldagen satte dock sina spår och annandagen mådde jag enligt mig värre än jag förtjänade. Balen som jag sett fram emot något så oerhört mycket mot fick lov att avstås.

Nu är det lite härliga mellandagar innan det är dags för nyåretsom ska firas in med fina pinglorna tre i Vadstena.

Okej, nu har det hela gått riktigt långt. Jag är rent ut sagt sjukligt trött på min boendesituation och  därför redo att avge ett sort löfte till den som finner mig en bra, ja jag kan till och med sträcka mig till ett okej lägenhet. Löftet är villkorslös och evig kärlek. Inte fy skam måste jag nog säga, jag menar jag är ju ganska givmild mot de jag älskar så det kan nog bli ganska bra för dig med [ vem du nu kan vara, min räddare i nöden!]

Och så har måndagen åter igen passerat och därmed också helgen. Den kunde faktiskt inte varit mycket bättre om man bortser från Pärlans trosutbrott men i övrigt njöt jag av den fina helgen som spenderades med Emma och Therese med en shoppingtur på lördagen och med partypinglorna Helena, Crillan och Anna på kvällen.

Nu känns det som det snart är helg igen men den kommer åter igen spenderas långt bort från Motala.

I dag var jag ju och besökt min lilla Michelin som ju blivit lantlolla. Hon är verkligen en person jag ser upp till här i livet. Någon som gått igenom alldeles för mycket men ändå lyckats bli en sådan fin människa helt av egen maskin. Här har vi flickan med perspektiv på livet, hon som alltid kan kicka upp mig när jag lagt mig ner på golvet och inte vill komma upp. Mich var så gott den enda som fanns hos mig för fyra år sedan och för det är jag henne för evigt tacksam för då var jag i helvetet och hon var friviligt där med mig och höll mig i handen.

Ja,min eftermiddag har helt klart varit innehållsrik. Jag begav mig ju om sagt tillbaka ner till vårdcentralen för att träffa doktorn och få reda på vad mitt problem. Vore att ljuga att säga att jag inte var nervös när jag begav mig dit då min doktor lätt kan beskrivas som skräckinjagande. Till min stora glädje fick jag dock veta att hon var ledig hela veckan och ersätter jag fick var så långt ifrån otäck som man kan tänka sig. Jag blev undersökt på bredden och tvären men, nä inte heller han hade någon aning om vad det kunde vara. Nu är det bara att vänta på nästa instans ska kalla mig för vidare undersökningar. I'm a freak of  nature ;)

När jag kom igen beslutade jag mig för att det var dags för lite frisk luft så begav mig ut i skogen på lilla svängen idag igen. Gick bättre än igår och kanske börjar även jag se att saker faktiskt går framåt. Givetvis går det ju mycket bättre om man har lite schysst musik i öronen när man travar i väg också.

Kvällen har ägnats åt att baka (hemlighetsmakeri). Jävla skit, där ska man vara duktig och göra sig till och vad händer då. Jo, givetvis bränner jag mig. Jag kan då vara ett riktigt klantarsle! Vidare har jag lagat tre olika middagar då min familj är ena kräsna jävlar och diskat en massa.

Nu har jag dock äntligen krupit ner i sängen och ska nog snart sluta ögonen för i morgon ska jag upp och hälsa på systra mi. Längtar som en tok att få komma ut och bara finnas där.

Usch, idag är det då ingen bra dag för mig. Vaknade i morse och hoppades allt vad jag kunde att klumpen i halsen skulle vara borta, givetvis var den inte det. Efter ännu en livlig diskussion med min mams fick jag ge med mig och pallrade mig ner till vårdcentralen, kände mig lagom dum när jag försökte förklara mina symptom.

Aja efter 90minuters väntan fick jag då till sist träffa disktrikssköterskan som så duktigt konstaterade att jag är svullen över halsen (nehe?!). Hon kände dock sedan att hennes kompetens inte räckte till och jag blev hemskickad med order om att komma tillbaka kl. 14 för att träffa en doktor. Hell yeah!

Nu har givetvis mitt hypokondrisinne börjar arbeta för fullt och många idéer pluppar upp, tumör, svalld knapp, frätskada, magsår och mycket, mycket mer. Aja, nu behöver jag bara vänta sissodär 43 minuter till innan jag får svar.

Jag trodde jag hade ett sådant kort och kraftfullt namn så det räckte fint som det var men ack så fel jag hade. Högen med smeknamn har den senate tiden bara växta till sig, hannana, hanna montana, suzanna, banana, H2, snusfia, tommy-lilla, tjolanta ochtrulsa-lotta är bara ett axplock av de konstiga grejer folk väljer att kalla mig. Vad säger detta om mig?!