på riktigt

Just idag börjar min tre år långa resa till arbetsterapeut.

Tänk på mig vid fyra!


hahahaHAHAhaha

Ju mer man reder i härvan(k ju mer räftskivan), ju mer inser man att detverkligen ballade ur.


Men givetvis gillar't jag!

Smått galet men helt underbart!

Min absolut närmsta vän, hon som fått se alla min dåliga sidor, hon som legat bredvid mig i sjuksängen, hon som jag festat med till gryning i Skottland, hon som fått mig åka raggarbil och hon som faktiskt får säga och gör det "Skärp dig Hanna", HON har blivit mamma! Helt galet känns det men ändå så rätt.

Lille Matias såg världens ljus för första gången för drygt en vecka sen och idag ska tant Hanna dit och gulla lite med knodden.

Over and out!


snipp snapp...

Semester har kommit till sitt slut.


allt är bara till låns...

I bland ändrats allt otäckt snabbt.
Det som var underbart i går, är borta idag.
Kvar är bara minnet.


- Ha det fint där du är.

vaccin

Oh, den här sabla influensan börjar verkligen krypa under skinnet på mig. Smått paranoid kan man nästa kalla mig, speciellt efter idag då jag kommer springa omkring med en spritflaska(nä, inte sådan sprit!) i väskan och tvätta händerna hela tiden. Kanske låter jag smått hypokondrisk men som ni vet med miin vanliga tur så är ju inget omöjligt.

Har dock idag bokat tid för vaccinsprutan och peppar, peppar det har allt lugnat mina nerver lite.

en stilla tanke

Hur tänkte jag där...



ja, jag VET!

men ibland orkar man inte med sådana världsliga saker som att blogga.

De senaste veckorna har minst sagt varit en riktig ber-och-dalbana. Ena stunden är jag inne i en riktig dal och både kropp och sinne gråter och nästa är mina kära där, hjärtat blir varmt och humöret är på topp.

Ja, lite snabbt om vad som hänt. Det har varit gossebarnets Yoshis dop, fest i underbara Flemma, after work med de fin frumedarbetarna, raskaos i ekkällan och givetvis den grande inflyttningsfesten!

 
 
 

En bild säger mer än tusen ord...

...

det gör så ont...

andra tider

Saker och ting har ändrats, mycket!
Jag saknar det som varit men gillar det jag har.
Är det något jag måste lära mig leva med, det faktum att jag aldrig är nöjd.
Eller är kanske en ändring ett måste.

Jag saknar er...

söndagkväll

när tvivlet gnager...

Botox vid en ålder av 23(+1)

Jaha, då var man där, ja givetvis menar jag i botoxträsket. På en pissekvart har man fått i sig lite värmande nervgift och oj vad fräsch man känner sig....eller nej. Jag botoxa(vad är det för ord?!) min ena fot och den vedervärdiga smärta som utlöstes av den injektionen avskräckte mig för all framtid. Visserligen glömdes lokalbedövning bort och det onda kanske blev lite värre än nödvändigt men ändå. Näe, jag tror nog dock att jag ska le åt mina rynkor och se dem som minnen. Minnen från vad de kommit i från. Skratt som delats med underbara vänner, tårar som stärkt mig och bekymmer jag löst och blivit klokare av.

Länge leve rynkorna!

a silent walk

I kväll blev det en promenix nerför memory lane...

nehe...

då var det bara för fröken h att bita ihop, trotsa feber och halsont för att bege sig in till lkpg för att delta vid eftermiddagens föreläsning. Känns inte alls kul men måste man så måste, något livets hårda skola lärt mig.


det slår aldrig fel...

I dag är det då inte min dag. Sitter hemma i soffan och gråter och tycker ta mig tusan synd om mig själv. Inget går min väg och idag vill jag banne mig inte vara med.
fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck!

Varför går det alltid såhär?

rotlös...

 hemma, vart är det?
huset jag ser som hemma finns i motala
platsen där jag har mina grejer ligger i linköpings innerstad
stället där jag spenderar mestadels av min tid återfinns i valla
är det då konstigt att jag blir stressad

underbara människor.

Jag omges av underbara människor som förgyller min vardag, lyckans mig!

blir det någonsin som man tänkt sig?

februari som brukade vara en sådan fin månad...



I dag är det då banne mig inte min dag, frågan är om det ens är min månad. Jag kan helt klart konstatera att min kärlek för februari i dag blåste totalt. Kanske var det sprutan doktorn gav mig, kanske var det, ovädret som härjer ute, kanske var det problemet med tentan eller så var det att kvällens planer blev  inställda.... Faktum kvarstår, februari har ändrats!


fredag 23/1

Idag är det en speciell dag.

Behöver jag säga att elva är mitt lyckonummer?

på mitt jobb...

finns det absolut inga tabun. Här disskuteras allt mellan himmel och jord, Kinas utsläppsrättigheter varvas mellan trotsiga småknoddar och svampproblem och alla har en åsikt. Var dag lär man sig något nytt och var dag bjuder in till många skratt.

Några saker jag lärt mig än så länge...

- Oj, det ska dröja innan jag skaffar knodd.

- Gymnasiekurserna var inte helt bortkastade.

- President Bush är ingenting annat än en självömkande krake.

-  Skaka ej öppnade juicepaket

- Födelsedagsfiranden är helt klart underskattade

- Jag trivs faktiskt på min arbetsplats som endast består av flickor.


Ser fram emot många fler lärorika dagar på min älskade arbetsplats!


Tidigare inlägg Nyare inlägg