XXXXXXX

X X X X X X X syns på mitt ben

Inget blir som man tänkt sig.

Jag försvinner nu och vet inte när eller ens om jag orkar komma tillbaka. 
Försök inte nå mig för jag vill inte bli nådd.

missnöje....

Ibland visar folk sitt missnöje så pinsamt öppet. Försök att se på saker och människor med ett öppet sinne så blir världen ett mycke trevligare plats och du blir mer sällan besviken.

Fria ben!

130306-14

Snart, riktigt snart försvinner allt skrot och ersätts av heta pjux med stilettklackar. Tänker aldrig ta av dem inte ens i sängen.

dagen före dagen före operationsdagen

håll tummarna för mig gott folk. Håll tummarna så att det blir av på onsdag, så Helena kan ha sin 80-talsfest, så Carro och jag kan gör vår roadtrip, så jag kan åka med grabbarna till Tyskland och så Marcus och jag kan åka färdtjänst till Måndagsklubben.

jag har sagt det förut...

...och jag säger det igen. Ju närmare det kommer desto längre bort känns det.  Det är riktigt skumt och låter säkert helt fel för alla andra. Förväntar mig heller inte att någon ska förstå, alldeles för knepigt.

Vart en bråkig och tuff dag. Allt ska jävlas in i det sista och det tär på krafterna. Känner verkligen att orken siprar ur mig tillsammans med blodet. Får väl satsa på en karriär som vampyr för att få tillbaka krafterna.


Over and out!

Helt alena på söders höjder

Ensam hela helgen! Helt fucking underbart!!! Underskatta aldrig egen-tid och framför allt inte egen-tiden du själv rår över. 

Har varit ofrivillig fånge i hemmet så gott som hela våren nu men snart är det dags för muck! Akta då gott folk för jag har lite att ta igen!

Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterium och dagen är upplevelsen.

behöver inte säga mycke mer...

130306-13



en dag närmare friheten

och så har torsdagen gått och jag ska slippa uppleva fler torsdagar som denna....


Min torsdag;

* Alltid lika härligt att bli väckt av telefonen

* Städning

* Bror duktig (blivande sörmlänning?!)

* Flytt

* Mams& paps 27år!

* Slappt

Jobbigt att behöva vara tyst

130306-12

Något jag så gärna vill berätta, dela med mig av. Det är något som jag är så glad över och bara vill skrika ut, men får bita mig i tungan och vänta ett tag till. Ni ska få veta i sinom tid.

det är sommar och jag saknar...

130306-11130306-10130306-9130306-8130306-7130306-6

dit ska jag, kanske snart

130306-5

Vissa drömmer om långa solstränder, andra oändliga shoppingstråk. Några vill till ett rosa torp på landet och somliga till ett litet studentrum i Umeå. Jag vet de som längtar till en lya på 42kvm i Ryd, Linköping, ja till och med de som mer än något annat ser fram emot att få åka till Sverigers sista vildmark och bara vara. Min dröm, längtan och önskan kanske verkar banal i jämförelse, men det finns inget ställe jag hellre skulle vara på just  nu än länsjukhuset Ryhov.

ohjälpligt oförstående

jag säger samma sak om och om igen men ändå tycks det inte gå in. hur ska jag få er att förstå? hur ska jag få er att lyssna? det är ingen förkylning eller lite magont jag haft. jag har varit och är fortfarande dålig, riktigt dålig.

jag är är inte som er andra.

spännande...

fick veta något roligt idag. Något som gör att allt känns lite mer verkligt men blev aningens nervös också.  Aja, ingen idé att oroa sig ändå antar jag.....


DAG 10

Hemsk natt. Otroligt ont och fick knappt någon blund i ögonen. Känns bara så hopplöst allting. Varför kan de inte flyta på smidigt?

Klev upp och gjorde matsäck åt bror, duscha, klädde på mig och drack kaffe och sedan var de dags att styra kosan mot GBG, närmare bestämt Mölnlycke. För att få min pissiga måndag att gå hade jag lovat bror att vara resesällskap då han skulle på interjuv. Kändes dock som ett kasst löfte jag gett då varenda liten biten av min kropp värkte när jag satte mig i bilen.

Nedresan gick skaplig och rätt som det var körde vi in i Mölnlycke. Bror försvann på interjuv och jag satt nästan två timmar i bilen och väntade. Väntandet hade varit helt okej om de inte varit för den satanska värken.

Viktigast var iaf att det gick bra för honom och det verkade de ha gjort. Vi påbörjade resan hemåt och jag mådde inte alls bra.

Så vad händer imorn, måste skiten bort?

Dagens hiss: Johans interjuv

Dagens diss: sömnbrist

Och så har ännu en dag gått och nio (+ 7) återstår...


DAG 11

Tack mams! Jag har faktiskt sovit inatt och var, utvilad kanske inte är rätt ord men hade iaf nya krafter när jag vakna. Efter lite kaffe skulle jag ta en dusch när jag till min stora skräck upptäckte ngt hemskt och otäckt på mitt ben. Jag frös av skräck. Där satt den, fästingen! Mamma fick bort den men nu är jag smått hysterisk och tror att jag har varenda livshotande sjukdom som finns. Vissa här hemma menar mer att det är hypokondri jag lider av.

Vi hade inga direkta planer för dagen men hade inte tänkt slösa bort en sällskaps dag på att gå hemma och dra. Så vi bestämde oss för att dra in till IKANO. Det var ju inte lönehelg och junimånad så hur mycke folk kunde det vara? Massor, mängder, smockat fullt? Japp, så var det! Rullatortanterna hade samlats, nyblivna tonåringarna var där för att spendera sitt barnbidrag och givetvis barnvagnsmaffian. Det var näst intill hopplöst att ta sig fram på kryckor men trots det lyckades jag. Träffade en kär gammal vän också, otäckt hur länge sen det var sen sist. Får se till att träffas i sommar. Måste bara säga hur sjukt snygg han var också.

Hemma igen har inte mycke blivit gjort. Oroat mig för knät då det börjat svullna och bli ömt vid ett stag. Bara vänta och se antar jag men det får inte vara något mer nu. Det får bara inte!

Dagens hiss: -

Dagens diss: svullnaden, fästingen, ischasen m.m.

Och så har ännu en dag gått och 10 (+7) återstår...

HJÄLP!

Hur har detta skett?! Varför jag jag. Jag har ju knappt varit utanför dörren. Otäcka blodsugande varelse. Jag har blivit biten, av en FÄSTING!

DAG 12

Satan! Hur ska jag orka?! Ryggen plågar mig, sover knappt inget på nätterna och det finns inget att göra åt. Kan inte ta något för det och inte få någon behandling. Det är synd om mig och bara mig!

Mamma och jag palla oss ner på stan imorse. Ja, jag vet att det inte var världens bästa dag för en shoppingtur men jag var tvungen att köpa resväskan. Hitta en fin plånbok och en skön tunnika med så det var definitivt värt att trängas med alla cykelidioter.

För tro mig, idioter är de! Jag menar hur fan kan man frivilligt, ja till och med betala för att skava på en jävla sadel i trettio mil?! Må skit innan, under och efter? Är man destruktiv då eller vad?!

Fått lite besök av hyttringefolk idag med, alldeles för sällan man träfar dem nu för tiden. Bandidos Britta och Rune, hellyeah!

Ser ut att lösa sig med Kalmar föresten, allt tack vare min underbara mums. Tror inte folk kan förstå vilken fantastisk mamma jag har!

Dagens hiss: min nya fina plånbok

Dagens diss: svullet knä

Och så har ännu en dag gått och 11 (+7) återstår...

DAG 13

Hell yeah, (som någon skulle sagt) jag klara det. Två dygn sedan nu och visst jag har ont men inte så överjävligt som jag hade väntat mig.

Jag och Emma har vart i linkan och drömt oss bort lite idag. Var inte många affärer vi gick in (jag hoppa) utan att en kommentar liknande "ohh, den vill ja ha i lägenheten" kläcktes. Vi längtar bort kan man lugnt konstatera.

Hitta iaf en söt tischa i en av mina godkända sommarfärger och till på köpet rea idag. Lite annat smått och gott blev de också men framförallt en mysig dag med en kär vän.

Hann inte vara hemma länge fören det var dags att sticka igen. Whatstone stod som mål och mams och paps inhandla andra matbordet för veckan. Shit det gäller att ligga i alltså.

Dagens hiss: No more of those

Dagens diss: ajaj, min rygg!

Och så har ännu en dag gått och 12 (+7) återstår...


DAG 14

Orkar inte skriva mycket om dagen. Är mörbultat och sjukt trött. Paps och jag har iaf varit och checkat in Kalmar. Mysig stad, där vill jag bo.

Dagens hiss: kalmar

Dagens diss: mitt lokalsinne

Och så har ännu en dag gått och 13 (+7) återstår...

Tidigare inlägg Nyare inlägg