hanna.

Sent i fredagskväll kom jag och min kära vän Marcus på att en vit helg inte kändes aktuellt för vår del. Båda två hade dock ont om cash och var därför på jakt efter en "fattig kväll".

Relativt tidigt på lördagen fick jag tag på Gusten som inte alls var omöjlig för lite galej. Jag som i vanliga fall är en världens veligaste människor tog befälet och bestämde att vi skulle spendera kvällen i lkpg då det var alldeles för länge sedan jag besökte favoriten Platens.  Efter att Hinken spelat klart sin fotbollsmatch (han gör proffskarriär i Tjällmo IF) och kom hem till civilisationen igen så hoppa vi in i Pärlan och styrde kosan mot Västra vägen lkpg.

Då vi hade dåligt om cash fick vi lov att dricka vad vi hade. Kanske inte ses som fattigt men i vanliga fall är rena spritfester inte det självklara valet. Förfesten blev riktigt rolig och betydligt mer befolkad än vi kunnat ana. Först ploppa Börje och Pinky vilket var ett kärt återseende. Efter en stund dök den gamla stekaren Ahlin upp tillsammans med den förtjusande Carin. Efter lite hets och övertalning fick vi även dit Zeb och Wiktor och sällskapet var fulländat (givevis saknades vissa men så fulländat som det gick denna kvällen).

Här dracks det drinkar, det sveptes äckliga shots, grabbarna mätte muskler, räkningar blev blöta och jag blev itvingad vatten (tack kakan, det behövdes!) innan det var dags att dra sig in mot stan för att skaka rumpa. Jag som inte gillar att gå fick sällskap i taxin av Ahlin och Kakan och efter ett tag dök resten upp (minus Börje och Pinky som hade "annat" för sig och gick hem).

  

Platens var till vår förvåning smockat helgen innan löning och vi hade ruggigt kul. Då min älskade vapendragare inte var med för kvällen så blev det med Kakan som jag hängde på golvet med. Mycket kompetent tokdansare bör nämnas.

Strax innan stängning tackade vi för oss och gick hemåt. Jag och grabbarna började traska, dock gick det inte lysande då pojkar har långa ben, går snabbt och alltför sllan har högklackat. Jag som är relativt nyopererad, har alldeles för korta, ben, högklackat och rejält på snusen fick jobba hårt på att hålla avståndet på max tio meter. Halvvägs hem insåg jag dock att situationen var ohållbar och Marcus fick dra av mig pjuxen och jag fick spatsera sista biten i strumplästen. Allt hade gått fint om jag inte hade känt mig tvungen att kläcka den där idiotiska kommentaren; "det där var en stråle som hette duga". Ja det var officellt, jag var både fullast och mest pinsam denna kväll.

Hemma hos Gusten blev det lite nattamat (jag ökar på min matrepetroar) innan jag snällt nog slapp golvet och fick somna gott i soffan. 

Söndagen sov pojkarna länge och jag sysselsatte mig själv några timmar innan vi hade en riktigt bakisfrukost á la Västra Vägen.