till Turkiet vi far.
Oh yeah, hell yeah, FUCK yeah!
som bortblåst
blodsugare.
Idag när jag satt där i väntrummet och väntade på att bli inkallad till den mäktiga dr. W var jag mer än måttligt nervös. Jag var verkligen inte upplagd för ännu en uppläxning och kände att allt var som bäddad för total katastrof. Hon kom, hon ropande upp mig och jag följde med henne in på rummet. Nu kom chocken, hon var som förbytt mot sitt vanliga jag. Det var en varm människa jag mötte. En människa som lysnade och tog till sig vad jag sa. Det var då jag insåg det, hon har gåvan. Gåvan alla doktorer borde ha, det borde var tvång. Hon har gåvan att läsa av sina patienter anpassa sitt bemötande därefter. Cred till dr. W för det!
Som väntat kom vi inte fram till något idag, utan det blev massa blodprov (nio rör!) och lite planeringar och tankar om hur vi ska gå vidare. Som alltid i min värld, bara att vänta.
landet i väst
Nu i helgen var hon hemma några dagar och då passade jag på att spendera så mycke tid jag orkade och hon hade till över med henne.
orka
Kanske dags att sopa framför dina egen dörr innan du tittar framför andras.
Tack Sara för du ställer upp som bollplank när jag har så mångar bollar jag vill sparka.
ovanor
Idag när jag var i städartagen som bäst insåg jag att jag nog har för ovana att låta det gå aningens för länge mellan städningarna. Jag kom också och tänka på alla andra ovanor jag har och att det kanske är på tiden att jag iaf försöker göra något åt dem.
Saker jag ska försöka sluta med; städa så sällan, hata mjölk, mitt kontrollbegeär, min festsnusning, min ironi, gilla färgerna slamplila och fnaskrött, gnälla över vårt kuliga väder,klaga över den klibbiga värmen, köra för snabbt, provocera folk till den graden att jag får stryk, dricka drinkar med konstiga färger, hetsa om att bli fullast, anta dumma vad, sova på golvet, gråta i hissar, svära så mycket, kalla mina päron vid namn eller ännu värre påhittade namn, gnälla på min förslappade bror, slänga i växlarna för snabbt, dissa recept, vara min egen läkare...
ja, det kanske räcker till en början...
saralara
Jag kom verkligen på mig själv med hur mycket jag saknat min älskade stumpa. Saras och min sommar är nog den bästa sommaren i mannaminne. Vi är i så många anseenden olika men på något sätt blir det så rätt. Total ärlighet emot varandra är något som alltid gällt mellan oss. Att få ha någon att disskutera, filosofera, munhuggas, debattera och bara tycka om precis som hon är kan vara väldigt stimulerande för intellektet. En sådan vän behöver nog varenda människa.
Har jag tur får jag se henne i morgon också innan hon måste lämnas tillbaka till Oslo och Frida. Sen dröjer det
nog länge innan jag får se det glada ansiktet igen tyvärr.
♥
om några timmar
jag vet...
Jag har svettats, frusit, skakat, gråtit, haft huvudvärk, varit ljuskänslig, irriterad och framförallt gråtmild.
Nu när jag vaknade efter att ha få sovit några timmar efter en helvetes natt känns det dock ganska så mycket bättre, och jag hoppas att för var timma som går kommer jag känna mig ännu lite bättre.
finkänslig
men även i dina mått mätt så var det lågt.
Du ska veta att det sved ordentligt, speciellt just då.
om en vecka
då är det minsann Valborgsmässoafton, det ni!
då är det minsann Valborgsmässoafton, det ni!
en stilla stund
sliten
Jag är sliten i kropp och sinne.
Vill åka bort och bli ompysslad.
Spa känns väldigt lockande,
likaså Grekland eller Portugal.
Vart ska jag finna mina nya krafter?
dagens fundering
saknar verkligen vissa människor ryggrad helt?
enough is enough!
Solen skiner och allt är underbart. Eller nåja...inte för mig dock.
Det sägs att var man är sin egen lyckas smed och jag har verkligen försökt skapa lycka för mig själv. Tyvärr har det inte gått särskilt bra och jag har idag beslutat mig för att prova något nytt. Jag menar sämre kan det ju inte gå.
Jag gav det en chans till, men den togs inte emot så väldigt väl. Nu är det dags att prova en annan väg.
sista chansen.
Har ägnat mer tid åt ett visst och kommit fram till att jag ska ge det en sista chans, sen får det vara bra. Jag är ingen ängel men jag förtjänar dock bättre än det här. Jag är fan tjugotre år nu och man lever inte för evigt. Jag har upplevt det fina förr och jag vill faktiskt göra det igen.
e-tuna!
Eftersom kroppen strejkar för tillfället missar jag Ahlin's stora galej i radonhuset och det svider ganska rejält. Hade mer än gärna spenderat lördagen med det fina festfolket på Hästskogatan. En fest där kan så gott som inte bli misslyckad.
Dagarna här uppe ska jag bara ta det lugnt. Njuta av ensamheten, shoppa, gå och mysa i strumplästen alldeles för länge, hinka i mig kaffe och vem vet kanske blir det lite bakning också. Kort och gott, jag ska göra sådant som får mig att må bra.
fan jävla skit helvete
det gör ont.
det slog mig
längtar jag efter något jag inte kan få?
söker jag efter olyckan?