till Turkiet vi far.

Igår gjorde jag och mams slag i saken. Vi spatsera ner till resia och bokade en resa. Efter lite gnabbande oss emellan blev det till sist jag som vann med Turkiet (motivationen löd: vill du aldrig hinna se något nytt?). Vi hittade en schysst trestjänigt hotell med nära till bad och lagom avstånd till shopping, känns helt jävla underbart. Så om en och en halv vecka sticker vi till Arlanda för att sedan dra vidare till Turkiet, Alanya, Naula Tac.

image228
Oh yeah, hell yeah, FUCK yeah!

som bortblåst

Nu har jag tagit av mig gummistövlarna och lagt mig i sängen. Skulle jag inte vara så rädd för fotbira så skulle jag nog sova med dem också. Ungefär i samma stund som jag sparka av mig de vackra gummipjuxen så var lyckan som bortblåst, jag kom nämligen på vad det är för dags i morgon! Dags för det alla tjugotreåriga flickor (ja jag betraktar mig fortfarande som en flicka) kallas till. Jättebra grej absolut, men jag har ändå extrem skräck för det! Blir nog inte mycket sömn för mig i natt.

Kanske borde ta på mig stövlarna och se om lugnet infinner sig.

blodsugare.

Idag har jag varit hos farbror doktorn, eller näe föresten där ljög jag. Jag var hos fru doktor W. Doktor W är vanligtvis en ganska skräckinjagande läkare med stor pondus. Inte alls rädd för att säga åt mig på skarpen om jag glömt ta febern gått, och dragit för länge med halsont eller något annat slarveri. Sanningen att säga är faktiskt både jag och min far ruggit rädda för henne och och väntar gärna lite för länge innan vi beger oss ner till vårdcentralen för en uppläxning. 

Idag när jag satt där i väntrummet och väntade på att bli inkallad till den mäktiga dr. W var jag mer än måttligt nervös. Jag var verkligen inte upplagd för ännu en uppläxning och kände att allt var som bäddad för total katastrof. Hon kom, hon ropande upp mig och jag följde med henne in på rummet. Nu kom chocken, hon var som förbytt mot sitt vanliga jag. Det var en varm människa jag mötte. En människa som lysnade och tog till sig vad jag sa. Det var då jag insåg det, hon har gåvan. Gåvan alla doktorer borde ha, det borde var tvång. Hon har gåvan att läsa av sina patienter anpassa sitt bemötande därefter. Cred till dr. W för det!

Som väntat kom vi inte fram till något idag, utan det blev massa blodprov (nio rör!) och lite planeringar och tankar om hur vi ska gå vidare. Som alltid i min värld, bara att vänta.

landet i väst

Dit har hon farit min lilla stumpa. Bara några få dagar får jag ha en innan hon ger sig ut på nya äventyr. Tänker dock absolut inte klaga, hon är ute och lever livet och jag har henne ju fortfarande på något sätt.

Nu i helgen var hon hemma några dagar och då passade jag på att spendera så mycke tid jag orkade och hon hade till över med henne.




orka

Ibland blir jag bara så förbannat trött på det. Kanske en av anledningar till att jag vill fly Motala. Hur orkar ni hålla på? Jag menar 1 + 1 är två inte 1. Jag blir bara så förbannat trött och kanske framför allt besviken.


Dagens ordspråk ( aningens anpassat )

Kanske dags att sopa framför dina egen dörr innan du tittar framför andras.




Tack Sara för du ställer upp som bollplank när jag har så mångar bollar jag vill sparka.

ovanor

Idag när jag var i städartagen som bäst insåg jag att jag nog har för ovana att låta det gå aningens för länge mellan städningarna. Jag kom också och tänka på alla andra ovanor jag har och att det kanske är på tiden att jag iaf försöker göra något åt dem.

Saker jag ska försöka sluta med; städa så sällan, hata mjölk, mitt kontrollbegeär, min festsnusning, min ironi, gilla färgerna slamplila och fnaskrött, gnälla över vårt kuliga väder,klaga över den klibbiga värmen, köra för snabbt, provocera folk till den graden att jag får stryk, dricka drinkar med konstiga färger, hetsa om att bli fullast, anta dumma vad, sova på golvet, gråta i hissar, svära så mycket, kalla mina päron vid namn eller ännu värre påhittade namn, gnälla på min förslappade bror, slänga i växlarna för snabbt, dissa recept, vara min egen läkare...

ja, det kanske räcker till en början...

Upp till bevis!


saralara

Idag har varit en finfin dag trots värk och andra bekymmer. Hur det kommer sig beror givetvis på tösen som stavar sitt namn S A R A.

Jag kom verkligen på mig själv med hur mycket jag saknat min älskade stumpa. Saras och min sommar är nog den bästa sommaren i mannaminne. Vi är i så många anseenden olika men på något sätt blir det så rätt. Total ärlighet emot varandra är något som alltid gällt mellan oss. Att få ha någon att disskutera, filosofera, munhuggas, debattera och bara tycka om precis som hon är kan vara väldigt stimulerande för intellektet. En sådan vän behöver nog varenda människa.

Har jag tur får jag se henne i morgon också innan hon måste lämnas tillbaka till Oslo och Frida. Sen dröjer det
nog länge innan jag får se det glada ansiktet igen tyvärr.



du och jag i hammocken Sara, du och jag

 ♥

om några timmar

är det valborg. En av världens mysigaste dagar, speciellt om solen skiner. Ska sova så länge jag förmår imorn så jag sedan kan vara pigg och galeja natten lång, in på småtimmarna.

Tokfest i Linköping på valborg!

jag vet...

Fy satans jävla helvete vad dåligt jag har mått det senaste dygnet.
Jag har svettats, frusit, skakat, gråtit, haft huvudvärk, varit ljuskänslig, irriterad och framförallt gråtmild.
Nu när jag vaknade efter att ha få sovit några timmar efter en helvetes natt känns det dock ganska så mycket bättre, och jag hoppas att för var timma som går kommer jag känna mig ännu lite bättre.

Låt mig för alltid vara stark och aldrig fastna där!

finkänslig

finkänslighet har väl aldrig varit ett av dina utmärkande drag,
men även i dina mått mätt så var det lågt.



Du ska veta att det sved ordentligt, speciellt just då.

om en vecka

då är det minsann Valborgsmässoafton, det ni!

en stilla stund

Denna dag kommer mer än en tår fällas.



sliten

Jag är sliten i kropp och sinne.
Vill åka bort och bli ompysslad.
Spa känns väldigt lockande,
likaså Grekland eller Portugal.


Vart ska jag finna mina nya krafter?


dagens fundering

saknar verkligen vissa människor ryggrad helt?


enough is enough!

Solen skiner och allt är underbart. Eller nåja...inte för mig dock.

Det sägs att var man är sin egen lyckas smed och jag har verkligen försökt skapa lycka för mig själv.  Tyvärr har det inte gått särskilt bra och jag har idag beslutat mig för att prova något nytt. Jag menar sämre kan det ju inte gå.

Jag gav det en chans till, men den togs inte emot så väldigt väl. Nu är det dags att prova en annan väg.


sista chansen.

Nu har jag suttit och funderat här ett tag om ditt och datt. Funderingarna har gått kring studier, hårfärg, om jag ska  fortsätta äta kött eller ej och mycket, mycket mer.

Har ägnat mer tid åt ett visst och kommit fram till att jag ska ge det en sista chans, sen får det vara bra. Jag är ingen ängel men jag förtjänar dock bättre än det här. Jag är fan tjugotre år nu och man lever inte för evigt. Jag har upplevt det fina förr och jag vill faktiskt göra det igen.

Alltså en chans till, sen slår jag in på en annan väg.

e-tuna!

Jaha, efter många om och men är jag nu på plats i brors lägenhet. Satte mig i Pärlan efter träningen och styrde kosan mot Eskilstuna. Här ska jag i ensamhet spendera helgen och samla tankarna och krafterna.

Eftersom kroppen strejkar för tillfället missar jag Ahlin's stora galej i radonhuset och det svider ganska rejält. Hade mer än gärna spenderat lördagen med det fina festfolket på Hästskogatan. En fest där kan så gott som inte bli misslyckad.

Dagarna här uppe ska jag bara ta det lugnt. Njuta av ensamheten, shoppa, gå och mysa i strumplästen alldeles för länge, hinka i mig kaffe och vem vet kanske blir det lite bakning också. Kort och gott, jag ska göra sådant som får mig att må bra.

Vart går vi härifrån?

fan jävla skit helvete

Nu vill jag ta mig fan inte ha det på det här viset längre. Det står upp i halsen och jag har mer än fått nog. Jag orkar inte längre vara positiv och glad.

Näe, nu skiter jag ta mig fan i det här, inget händer ju ändå!

det gör ont.

jag lekte med elden och jag blev bränd.

det slog mig

att den kanske är dags att släppa taget och gå vidare.
längtar jag efter något jag inte kan få?
söker jag efter olyckan?



 

vad är lycka?

Tidigare inlägg Nyare inlägg