hanna.

som vi säger här nere i Kalmar. Det är verkligen o dä, o dä, o dä man måste göra i ett och wops så har snart en vecka redan gått. Var ruggigt dämpad i söndags och redo att ge upp innan slaget ens börjat.

Så kom då måndagen och tusen fjärilar (av det hemska slaget) hade bestämt sig för att sensemestra i min mage. Det var hemskt att vänta till halv ett innan det var vår tur. Hade dock haft besök av Sandra innan och hennes lugn smitta kanske något.

Allt gick dock fint och även om jag inte har koll på hälften av klassen har jag funnit en klick tjejer jag funkar alldeles galant med.

Har ju också en inneboende några dagar, Sandra. Underbart att höra lite skånska, speciellt i jämförelse med all denna stockholmska. Ikväll valde vi att hoppa sittningen seriösa som vi är. Istället käkades det taco snackades lite skit och givetvis pluggades det en hel del.

I morgon bär det av hemåt. Ja, Moala kommer alltid vara hemma. Kräftskiva vankas och jag längtar mycket efter mnga personer och mindre efter vissa.

Är detta rätt?