helgen som gått

har fröken H och hennes Småland spenderat hemma i motala närmare bestämt i det Axénska hemmet. Det har ätits gott, druckit gott likaså, tjivats endel och ätits ännu mer.  Allt var det belåtenhet och jag bara älskar mina nära och kära för att de är så underbara.

Nu är det dock söndagkväll igen men jag har inte alls några nya krafter för veckan som kommer. Det ska göras grupparbete inför seminarium 2 imorn, innan dess ska det jobbas och efter det självstudier, tisdag ska helt och hållet gå i studiernas tecken och jag har tänkt att så snått börja med tentan. Onsdag blir det heldag på jobbet, torsdag bjuder på lite smått och gott innan fredagen kommer då jag börjar med en heldag på jobbet innan jag beger mig hem till Brinken för att spendera helgen i Motala. Där ska jag stänga in mig på mitt lilla lila flickrum och skriva tenta tills jag int eorkar mer, då har jag nämligen tänkt ta en paus och gå på kalas hos sötaste H1. Allt detta ska jag klara trots att min kropp fortfarande tar stryk av senaste infektionen och jag har jätteont i maget av pencilinet.

Usch, vart hittar jag orken?

nehe...

då var det bara för fröken h att bita ihop, trotsa feber och halsont för att bege sig in till lkpg för att delta vid eftermiddagens föreläsning. Känns inte alls kul men måste man så måste, något livets hårda skola lärt mig.


mycket har hänt...

sedan sist vi hördes...

Vi har haft en tokgalen förfest på klostergatan där Hinken agerade sakkunning lekledare och spicegirlsexpert. Fiskedamm, melodifestival, rit på tapet och fina vänner utmärkde denna kväll. Dock slutade det vid förfest då vi aldrig lyckades förstå hur vi skulle få komma in innan stängning på den "riktiga festen". Galet kul hade jag dock och jag insåg att jag träffar mina älskade alldeles för sällan. Att jag mådde galet dåligt och helst bara ville försvinna dagen efter var det helt klart värt.

Vidare har jag och Småland varit nere i västergötland och faktiskt småland för att leka bönder och träffa hans fina familj. Även om jag aldrig vågade mig ut i ladugården(ja, jag lider av mild koskräck) så hittade jag andra vänner i djur och då främst i taxen Felix som var mig ett troget sällskap i soffan. Att bege sig ner till Vaggeryd och träffa det viktigaste av famijen, nämligen päronen var helt klat lite nervkittlande. Tack och lov gick det kanonbra och söndagen blev en fin dag. Hoppas jag lyckades lämna ett gott intryck för det gjorde de verkligen på mig.

Nu då, jo nu sitter jag hemma hos mams och paps i Motala och bara mår skit. Mitt gamla vanliga jag är tillbaka att bara bli sjuk stup i ett och jag åter igen åkt på en rejäl halsfluss, bara dryga veckan sedan jag avsluade min förra pencilinkur. Så efter tre timmar på jouren igår kväll fick jag åka hem med en ny kur. Hade dock kunnat skippa de där timmarna på jouren och skrivit ut mig eget pencilin. Vid det här laget vet jag hur en halsfluss känns likväl som jag vet att kaffe är livets dryck. Om jag ändå vore läkare och fick skriva mina egna recept...