O dä, o dä, o dä...

som vi säger här nere i Kalmar. Det är verkligen o dä, o dä, o dä man måste göra i ett och wops så har snart en vecka redan gått. Var ruggigt dämpad i söndags och redo att ge upp innan slaget ens börjat.

Så kom då måndagen och tusen fjärilar (av det hemska slaget) hade bestämt sig för att sensemestra i min mage. Det var hemskt att vänta till halv ett innan det var vår tur. Hade dock haft besök av Sandra innan och hennes lugn smitta kanske något.

Allt gick dock fint och även om jag inte har koll på hälften av klassen har jag funnit en klick tjejer jag funkar alldeles galant med.

Har ju också en inneboende några dagar, Sandra. Underbart att höra lite skånska, speciellt i jämförelse med all denna stockholmska. Ikväll valde vi att hoppa sittningen seriösa som vi är. Istället käkades det taco snackades lite skit och givetvis pluggades det en hel del.

I morgon bär det av hemåt. Ja, Moala kommer alltid vara hemma. Kräftskiva vankas och jag längtar mycket efter mnga personer och mindre efter vissa.

Är detta rätt?

Top modelkväll!

Blev dock inget top model men många härliga skratt med tjejerna, Lina, Annika, Anna och Johanna.


Ett tack till kvällen värdinna, Lina!


DAG 1

Satus: NOLLA

När kalmar ESS, När kalmar ESS När Kalmar ESS ska gå på fest... Ja då är ingen jävel nykter. När Kalmar ess ska gå på fest

Gröndalsvägen kl 20.44






Världens BÄSTA

Sa för några timmar sen hejdå till mina fantastiska föräldrar. De har varit här nere och hjälpt mig som de alltid gör men nu var det dags att åka. Trodde inte det skulle vara jobbigt men tårarna kom faktiskt.

Det är tungt nu!

 
Paps                             Mummy

avskedsdejt #4

Fredagen kom otäckt snabbt och jag hade inte hunnit med hälten av allt jag skulle gjort. Mycke skuld lägger jag på den förbannade förkylningen som drabbat mig alldeles jätte lägligt och kanske lite skuld på mig själv. Ville nog blunda för det faktum att det snart var dags att lämna mamma, pappa och alla underbara vänner.

Men, men hade iaf en avskedsdejt med Titti och Robin kvar innan det var dags att sticka. Fantastiska vänner som jag inte skulle byta för allt i världen. Kommer sakna dem så otroligt mycket. När det var dags för kramkalas vid bilen var det inte långt ifrån att tårarna föll kan jag säga.

Fick en otroligt fin ring av min pärla, en liten avskedspresent. Hon vet verkligen hur man man lättar tankar den tjejen.

image65
Visst är den fantastiskt fin. (obs! bild lite suddig, du är inte full!)

de borde brännmärkas

Eller iaf ha ngn sorts märkning som visar att de är pojkar i ett förhållande. De lyckas ju uppenbarligen inte säga det själv så brännmärkning vore nog en god idé.

Eller vad säger du Ängeln?

Ingen går säker på skivan...

Jag erkänner

Okej, jag är den första att skriva på att jag var lite FÖR borta i lördags. Det var mor Börjesson som tydligen körde oss till logen. Allt annat är fantasi.

Umeå is the new Tjällmo

Haft min underbara Caroline idag. Det är dags för distansförhållande igen och därmed dags för ett ordentligt avsked. Och som vi sa hejdå?!

Stolt över min gurkis som gjorde hål nr två fast ett gjorde så ont!




Kräftskiva á la Trehörna

Vaknade relativt tidigt och enormt seg på lördagsmorgonen. Den sena hemkomsten från Kalmar på natten och mycke spring vid flytten gjorde att jag kände mig extra seg. Tyckte dock att jag blev något piggare då jag kom på att dagen var kommen för fest i Trehörna.

Efter att sprungit stan runt i jakt på outfit för kvällen fann jag till sist en klänning som kändes någorlunda sommrig och lagom festlig för en kräftsiva på en loge, Trehörna. Hemma igen försökte jag vila en stund så jag skulle orka med kvällen. DOck vet de flesta som känner mig att jag har lite svårt att finna ro i att göra ingenting och det slutade med att jag packade istället.

Till sist blev det dags att plocka upp mina medresenärer och styra kosan mot landet. Hade redan innan upplyst om att jag inte tänkte köra och därför tog Macke plats bakom ratten. Det blev en bilfärd jag sent kommer att glömma, tror detsamma gäller H1.

Efter lite irrande fann vi till slut huset på Danskvägen och festen kunde börja. Underbart att träffa pojkarna igen och de kändes verkligen att det var längesedan sist. Stiftade även bekantskap med Börjes lillasyster, riktigt trevlig människa!

Njöt av vin från vår fina väska (1), shota lite ga-jol och lyssna på lite skitsnack innan vi packa in oss i bilen och snälla pappa Börjesson körde oss till logen. Skulle aldrig tro att man fick plats så många i en sådan liten bil men finns det hjärtrum så finns det uppenbarligen stjärterum.

Väl på plats dukades kräftorna upp och snapsen titta fram blanda med många andra sortersdryck och ganska snart vart de alldeles för mycke för H2. Tack och lov då att vapendragaren H1 finns på plats för att valla mig runt och låta mig dra några djupa andetag lantluft innan jag var back in buisness.

Gjorde ett försök på dansgolvet men gav ganska snabbt upp idéen på en helkväll med tokdans utan satte mig vid bordet. Där kom folk och gick i ett och jag hade inte tråkigt en sekund. Nytt och gammalt folk i en härlig röra.

Någon i den närmsta kretsen mådde dock mindre bra och vi gick u för att ta lite luft. Vet inte vad han inandades men var sjövild när det var dags att åka hemåt. Både högt och lågt var människan och slog sig näst intill sönder och samman.

Väl tillbaka i huset klappa han dock igenom fullständigt och blev okontaktbar på golvet. Några försvann bakom stängda dörrar, H1 blåste upp sin madrass för att nanna och jag passa på att värma mig i bastun med resterande vaket sällskap.

Efter någon timma var resten tillbaka och det roliga en efterfest har att bjuda kunde börja. Shit vad jag hade saknat det!

Dagen efter spenderades i sann bakisanda ute i solen med flötmat.

För en sådan kväll är det fan i mig värt att gå till tandläkaren för.



projekt; bli småläning

Torsdagen den 16:e augusti kom till sist, efter vad som känts som en livlång längtan skulle jag äntligen få tillgång till min lilla Kalmarlya.

Mamma och jag skulle åka med Pärlan fullproppad på torsdagen och hämta nyckeln, shoppa på IKEA och njuta lite av staden innan resterade familjen Axén kom på fredagen med med möblemanget.

Vid sjuhugget packa vi alltså innan oss i den lilla och påbörjade resan söderut. Mamma var chaufför vilket medför vissa risker, såsom att tvingas lyssna på P4, få ta skiten som igentligen är riktad mor gps:en och lite allmäna klagomål. Hade dock inga större invändningar mot de eftersom jag snart kommer flytta LÅNGT ifrån min mums.

Efter några timmars körning tyckte mummy att det var dags för lite frukost så hon gjorde det hon är bäst på, lea reda på en udda rastplats. Ganska fin måste erkännas men udda. Där blev det lite kaffe och GI-bröd innan det var dags att köra vidare.

Vi både kom åter igen till slutsatsen att det tar längre tid att köra till Kalmar än man tror. Har ni tänkt att komma och hälsa på bör ni räkna med tre och en halv timmas bilfärd, minst!

Äntligen var vi framme och jag fick mina efterlängtade nycklar. Lägenheten var så fin och även om det börjar bli jobbigt nervös nu är jag ruggigt nöjd med mitt boende.

Real soon I'll almost be a real kalmarit.


FUCK YEAH

Tidigt i morgon bitti sätter sig mamma och jag i en fullpackad Pärla och drar ner de cirka trettio milen till mitt nya hem, Gröndalsvägen i Kalmar.

Så otroligt blandade känslor inför flytten. Jag skulle ju haft en månad till med mina pinglor och därför känns saknaden extra stor. Känns samtidigt så underbart att få komma bort själv, ny stad, nya människor, nytt blad i Hannas bok. Är det ngt jag lärt mig i sommar så är det, saker och ting blir aldrig som man tänkt sig.

Ängeln och jag har varit på jakt idag, den balla ur något men kul hade vi.

Maybe I will breake the belt and spell the truth.

Den ofrivilliga vännen

* låt oss kalla vännen för Bodil

När Bodil väl finns där hatar man henne som synden. Stör och förstör. Grusar planer och får en att känna sig allmänt besvärad och obekväm.

När jag fixad så hon håller sig borta är allt ganska lugnt med några få hysteriska utbrott för att hon är borta. Dock bottnar oftast utbrotten i någon tokig idé.

Men nu saknar jag verkligen Bodil. Nu vill jag till och med ha Bodil på besök. Är orolig och frustrerad över att hon inte vill visa sig. Detta måste lösas annars kan jag aldrig släppa en av de tokiga idéen.

Bodil, Bodil var gömmer du dig?

Under sker i skriven tid.

I dag skedde något stort. Näe, inget i stil med att jag vann 25 spänn på triss eller sov längre än till åtta. Jag snackar ruggigt stort. Något som det minst, MINST var ett halvt decenium sedan de sist skedde.

Tack Helena för du var där och höll mig i handen.


träning ger färdighet

Jaha, då ska man trots allt på träningsläger i helgen. Experten har lovat att coacha mig igenom helgens träningsläger och jag hoppas att jag inte allför tydlig lysa igenom som rookie den stora kvällen.


Vad är det som är rött när det lever och svart när det dör?

vemodigt men underbart

Hade en liten avskedsmiddag med min fantastiska Titti ikväll. Usch, jag vill inte säga avsked för det är det verkligen inte. Säger jag det blir jag bara ledsen och det är jag verkligen inte efter den här kvällen. Hade verkligen sjukt roligt och jag vet att inget kommer ändras av att jag flyttar 30 mil söderut.

Det är en konst att ha bullar i magen utan ha ätit dem.

En tanke som slagit mig...

sedan vi kom hem från vår helvetesresa till Tyskland, är om man kanske skulle ge sig på att konkurrera ut systemet bolaget. Vet att det kanske är en stor, kanske FÖR stor vision men någonstans måste man ju börja.

Klockan två i fredags natt klev jag alltså upp efter några få timmars sömn och vid tretiden satt paps, Jajja och jag inpackade i chevan och började resan mot Burg, Tyskland. Bror körde jag satt fram och prata konstant för att han inte skulle somna och där bak satt far vår och sov djupt.

Kanske var det inte världens bästa idé att åka till Tyskland en lördag men handla gjorde vi och det med råge.

Hemma i Motala var vi nästan dygnet senare och de kändes att man bara fått 40 minuters sömn.

En dimmig söndag följde lördagen.

man blir ledsen...

när man skapar missnöje, osämja och splittring utan att man ens vet om det. Man blir ännu mer ledsen när folk ljuger eller inte är uppriktiga.

Varför kan inte alla vara så defekta som jag?

Spontanutgång = Succé

Ajaj, varit klantig och överansträngt foten så var ordinerad at använda kryckor, vila och kyla. Jättekul....INTE! Så var bara att börja planera för en lugn hemmakväll. Var ju inte precis såhär jag tänkte spendera återstoden av sommaren. Hade precis lagt mig i sängen, hoppat i myskläder och börjat leta efter något att titta på när jag fick ett sms av min kära vän, Marcus.

 "Tja, onsdagsklubben ikväll eller? Tänkte dra dit..." löd messet. Nej, jag kunde ju givetvis inte gå ut. Jag skulle ju vila, gå på kryckor och vara sur. Shit vart ju sugen och efter att även älsklingen H1 uttryckt sitt intresse för utgång tog jag det kloka beslutet att en överansträngd fot inte skulle få hindra mig från en ny onsdagskväll på terassen.

Det blev en idiotdusch innan jag lifta mig till H1. Där drack vi vin, försökt få Gurris att leka med oss och myntade uttrycket "toplös förfest". Snälla pappa Johansson skjutsa in oss till staden och vi var på håret där i tid och slapp pröjsa det höga inträdet.

Tog oss på vingliga steg uppför trapporna och ut på terassen och där satt Macke och vänta. Höll bord och allt...ack så snäll han är.

Mycke galet hände under kvällen och tårarna rann mer än en gång av skratt.  Det pratades om allt mellan himmel och jord och lilla Lara titta förbi en sväng med.

När gäspningarna blev allt tätare styrde vi stegen mot Pekka's där mina båda kompanjoner inhandla lite nattvard innan det var dags att ringa efter privattaxi och skiljas åt.

Varför är rött så mycke elakare än vitt?


 



 


KALMAR

Sista torsdagen jag är bostadslös. Eller är inte bostadslös men sista torsdagen jag är utan en egen lya. För snart går lasset till KALMAR!

tittar mig i spegeln...

...och där är jag. Fast blond!

Något måste ha skett under dagen!

oh, kommer ni ihåg...

Satt och prata med Gusten om kommande helg. Jag är sugen på fest och han skulle faktiskt in till Motala, närmare bestämt Varamon.

Varamon, fest... Nu nämndes inte orden i samma mening men under samma samtal och det fick mig osökt att tänka på de fantastiska gamla Varamonfesterna. Då folk från både när fjärran dök upp för en trevlig kväll tillsammans på stranden i månens sken. Fy fan vad kul man haft och det var liksom det som var inkörsporten till alkholens dimmiga(!) värld.

Oj, nu var det länge sedan en sådan fest skedde, men kanske är det dags för en lite nostalgitrip? Jag menar jag klarar ju ändå inte timmar på harrys än så varför inte sova i sanden? Jag skulle tro att byxlöseferfest funkar där också.

Nostalgi är inget fult!

Vad jag vill ha...

Fantasi är det vi vill ha, men verklighet är det vi får.



Befrielse

Onsdagen kom till slut. Efter en oåndlig längtan och väntan var det äntligen dags att bege sig till Ryhov för att bli av med bojan.  Mamma, min ständiga kompanjon till jkpg hade tyvärr blivit sjuk men min flickor ställde snällt upp som chaufförer/stöd/bärare/bartender.  Tidig morgon var det när vi starta vår resa.



Allt gick som smort på Ryhov även om vi vart aningens försenade men vad gör det när det resulterar i att man blir fri. Måste bara säga, jag har aldrig skrattat så mycke i ett väntrum. Sara råka blanda ihop orden donera och onanera. Meningen vart sjukt galen och tårarna rann medan vi skratta hysteriskt.

Vi lämnade sjukhuset bortåt ett och du kurra magen ganska ordentligt. Pärlan kördes in till Jönköing stad och där leta vi upp ett hak för lite käk. När vi var mätta och belåtna påbörjades hemresa. Jag levde på mitt lyckorus och hade nykter fest i bilen med hårt diggande till vad som än strömma ur radion.  Vi gjorde ett stopp i Vadstena och mi Ängel plockade fram skumpa. Gode Gud är hon fantastisk eller är hon fantastisk?!



Jag fick snabbt smak på alkoholen och vi åkte vidare till systemet för att införskaffa lite mer till kvällen. Terassen stod på schemat med lite förfest hos Helena.



Vi hade riktigt kul på kvällen och vill ge massa kärlek till mina brudjävlar för en kalasdag. Men ett ord att ha i åtanke kan vara ödmjukhet.

image41