Tänkte bara berätta

att det finns någon som får mig att le och längta framåt just nu.

Det är allt ni får veta för tillfället.

En hyllning till världens bästa!

Vänner, bekanta och alla andra här i världen här kommer lite allmän information, jag har världens bästa Mamma!

Min Mamma är något utöver det vanliga. Hon är min bästa vän, som alltid lyssnar förstår och framför allt aldrig någonsin dömer. Hon finns alltid till hands, stöttar, ställer upp, tröstar, hjälper och underlättar. För allt tungt och jobbigt jag behövt tagit mig igenom här i livet (och tro mig, det är inte lite) så har min mamma funnits där vid min sida och kämpat sig  igenom det med mig.

Ingen förstår mig såsom Mamma. Ingen känner mig såsom Mamma. Jag vet att det finns inget min Mamma inte skulle göra för mig för jag har nämligen världens BÄSTA Mamma.

Så tack Mamma, för du finns där när ingen annan gör det. För du orkar lyssna när ingen annan förstår. För  att du ser ljuset när alla andra famlar i mörkret. För att du tröstar när ingen annan får se tårarna.


Tack Mamma för att du finns!

för var slag reser jag mig stärkt.

Ett tag sedan jag skrev något, beror huvudsakligen på att jag nte vågar avslöja hur jag känner och mår för tillfället. Jag vet att det är svårt och förstå och jag har svårt att uttrycka vad jag behöver just nu så då håller mig borta.

Börjar komma tillbaka till skaplig form efter att de sista dagarna varit ett rent helvete. Lades i söndagskväll in, måde då extremt dålig och i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg allt som skedde på akuten. Den enda riktiga hjälten jag känner var givetvis där och höll mig lugn. Tror ingen kan förstå vilken fantastisk mamma jag har, finns inget hon inte skulle göra. Efter ett par dygn på intensiven släppte de iaf motvilligt hem mig tackvare mamma och de faktum att hon är sjuksköterska. Pencilin direkt in i blodet via dropp ett tag till men tackar allt allsmäktigt för att få vara hemma. Få komma hem är bästa medicinen just nu.

Pratade med en av de kära grabbsen igår och Tysklandsresan kom på tal. Var ruggigt längesen den där känslan av förväntan och längtan dök upp. Om de är något som ska bli av i sommar så är det den! Saknar dem, fan vad kul vi hade där under några intensiva veckor och jag hoppas at de ska bli lite roligt i sommar med.

En sista rad till Pärlan. Känner verkligen tankarna du sänder och längtar efter filmkvällar, baler och andra äventyr med dig. Du är en sann vän!

har ännu en dag gått och ja, jag har fan i mig blivit starkare. Även om ytan kan uppfattas som lite matt.

Ad astra per aspera

Det är dit jag är på väg... mot stjärnorna.

Är i en svacka nu men jag lova mig själv att jag skulle ta mig genom detta stärkt. Det här livet har givits just mig av en anledning, jag klarar det!

Tack vännerna för ni försöker...även om jag inte för tillfället är så tacksamt uppmuntringsobjekt. Det värmer dock i hjärtat vill jag att ni ska veta.

Lunch med pärlan imorn ska bli kanon. Ut vädra lite...kanske börjar lukta instängd om jag är inne mer.

Klippa mig på fredag och sen är det helg igen och ännu en vecka har gått.

Det rullar uppenbarligen på.


Ett hårt jävla dråpslag

Jag tar inte mer, jag orkar inte. Även jag har min gränser och nu räcker det. Jag tänker inte vara med mer. Låt mig vara!