hanna.

Nyårsafton 2006! Dagen som vi väntat på anlände till sist! Vaknade dock alldeles för sent av att det ringde på dörren hemma i Brinken. Jag var/är nämligen husvakt/kattvakt. Tittade till på klockan och satan i gatan den var tio! Mina kära pinsessor skulle komma hem till D-street vid 13-tiden på lunch och jag hade milt sagt lite att göra innan dess. Kläder skulle strykas, mat skulle lagas, dryck skulle kylas, promenad som skulle gås och inte att förglömma ben som skulle rakas. Det bara att gilla läget o sätta en jävla fart.

Tio i ett var jag hemma på Drottninggatan och hade hunnit med det mesta som jag skulle. Var riktigt stolt över mig själv. Jobbar helt klart bra under press. Efter droppa sessorna in, kanske så nyårklädda som man kunde tro men de hade tack o lov lite grjer med sig. När vi satt och såg nämligen ut som tidernas mysmongon. Var bara till att förneka att det var nyårsafton fram tills att vi börja göra oss "iordning".

När maten plockats av bordet började en riktig tjejförfest. Ni vet fnitter, vin, måla naglar, fixa, sexskvaller o.s.v. Man kommer verkligen på hur mycke man saknat sådant när ni är borta men njuter extra mycket av det när ni väl är här.

Efter att inandats alldeles för mycke hårspray och nagellack började det bli dags för oss att dra till The big, big nyårsparty. Vi var laddade till tänderna. Helenas underbart snälla pappa ställde upp som chaufför (även om den officiella storyn är att vi gick).

Helenas och min tidspessimism gick nog till sist lite över styr. Vi var först! Lite smått pinsamt måste jag faktiskt säga. Ganska snart anlände tack och lov fler gäster och pinsamheten övergick snabbt i glädje av att se många man inte sett på alldeles för länge. Innan maten bjöds det på mingel och det var över all förväntan.

Ska nu berätta om när jag gjorde något för mig riktigt stort på nyårsafton 2006! Jag svalde min stolthet, och lät mina sår läka. Jag bröt den öronbedövande tystnaden mellan mig och min f.d. bästa vän. Vi har inte pratat på över två år och tro mig det har sina anledningar. Men efter ett pepptalk av Helena gick jag med bestämda steg mot henne och kläckte den smått idiotiska kommentaren " Nu får vi det här överstökat!" Även om det lät förjävligt var det just det vi gjorde. Jag tänkte nytt år, kanske dags att glömma och förlåta. Vill absolut inte bli bitter. Det kommer aldrig bli som det var men nu kan vi åtminstone prata.

Kvällen smög på och det blev dags för mat. Var bordsplacering och måste säga att grabbarna verkligen lyckats med den. Hamna bland massa sambosar men det funka ändå. Min mittemot partner förvirra mig dock lite. Arrangörerna drog lite "regler" för kvällen innan mat bjöds. En buffalo! Jag visst det! Jag hatar skiten men klara mig under middagen, tack och lov hade inte folk så bra koll på mig efter det för fan vad jag missa med högern.

Helena fixade efter middagen till våra namnskyltar något. Vet inte om man bör nämna vad som skrevs på dem men är ni intresserade är det bara att besöka hennes blogg. Efter lite mer dricka så började det rycka i våra dansnerver, och vi begav oss upp på dansgolvet. Där hitta man något sött som man kunde "asa" lite med.

Tiden gick otäckt fort och innan jag visste ordet av stod jag med ett champangeglas i handen och tittade på raketer med mina vänner och pussades med en söt pojk. Gud, kan man få ett bättre tolvslag?

Efter att ha stått ute ett bra tag började det åter rycka i våra dansnerver så begav oss in i hopp om att forsätta att tokdansa: Stort förtvivlan utbrast dock när vi upptäckte att musiken tystnat! Efter några tappra försök att få igång den igen beslutade vi oss för att det var dags att dra vidare. Efterfest på D-street!

Anna  tyckte det började bli lite sent och ett gnutta besvikelse fanns där efter att någon viss fått lmna återbud till festen p.g.a. magsjuka. Så hon tacka för sig och våra vägar skildes åt. Helena, jag och två skänningebor begav mot min lya för att fixa lite käk. Vart en underhållande promenad och en än mmer underhållande efterfest(jo, Helena vi kallar det de) innehållande matkrig, snuskiga såser, bråk om sängplats och fällning av persinenner.

Natten var hur ska man säga, uppskattad. Helena de började ju iaf bra även om "den" snabbt försvann eller inte användes andra, tre kanske till och med fjärde gången. Lite snoppet dock att vakna själv men men slapp ju juldagsproblemet.

Vårat nya nyttiga och hurtiga år började dock knackligt då det vart ost och kex till fruksost. Men nu är det ledordet självdisciplin som gäller.

Tack 2006, du var många tungt men på det stora hela är jag nöjd!

Love till mina prinsessor.