hanna.

...börjar jag komma ur mitt skal. Inte träffat någon än och orkar inte prata i telefonen. Mobilen är dock på liksom msn. Känns ganska skönt att få höra om lite annat. Självömkan är helt klart överskattat och jag ska aldrig prova det igen.

Börjar så smått plannera för livet efter. Näe, jag menar inte livet efter detta utan livet efter gipset. Jag kan inte med ord beskriva min längtan till Kalmar. Det har äntligen blivit min tur att testa mina vingar här i livet. Alldeles på egen hand utan säkerhetslinor. Ska försöka hinna med så mycket som möjligt med mina pinglor och prissar innan jag försvinner dock. Det är ju liksom inte helt fel med sängmys med Ängeln, film med Pärlan, vinkväll med Syster yster, inredningsshopping med Empa, kakutflykt med Emil, byxlös efterfest med Festmännen, snapsning med "makarna" L-L och definitivt kladdkaksfrukost med Tjällmo. Underbara vänner det finns.

Min kära vän "Börje" lyckades göra mig på ganska bra humör idag. Han prata om att flytta fram Tysklandsresan, fan vad fantastiskt det skulle vara. Lite kul med Festmännen innan jag försvinner.

Men, men östgötatokar, halmstadspraos, och du lilla trehörnabo ni är varmt välkomna att hälsa på och i september får vi klaffa ihop en inflyttningsfest. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

I have been to hell and back, and let me tell you it was wonderfull