Rolig lördag, trött söndag...
Så var det lördag igen och på schemat stod fest hos Therese och Anders i linköping. Funderade också på att följa med Emma in och shoppa på dagen men eftersom kvällen innan blivit så sen så valde jag att stanna hemma och ta det lugnt och samla krafter för kvällen.
Först var det tänkt att jag skulle ta bussen in till linkan eftersom L&L (Larsson & Lindén) bor så lägligt till. Sen så skulle pappa skjutsa in mig, jag försöka säga ner. Jag menar inte direkt ekonomiskt men har sagt så, så är det så. När det började närma sig avresa så ringde plötsligt min mobil. I andra änden fanns Therese. Hon upplyste mig om att våra kära vän Emma lyckats låsa in sina bilnycklar i sin bil och var därför tvungen att åka in till Motala för att hämta reservnycklarna. Hon lånae L&L:s bil och kunde därför plocka upp mig när hon ändå åkte. Pappa slapp trots allt!
När jag kommit in i L&L:s mysiga lägenhet och fått av mig ytterkläderna tittade jag lite skumt på Tessan. Haha, jag är inte diskret och hon märkte tydligt fick jag höra senare. Shit, vilken fullträff vi gjort! Vi hade nämligen likadana skjortor på oss, olika färger dock bör nämnas (mörkbrun och svart).
Något senare dök även Helen(Tessans syster stor) och Johan upp. Även de skulle vara med på våra festligheter för kvällen. Vi blev bjudna till bords där det serverades god mat och många skratt. Något senare förflyttade vi oss in i salongen (läs vardagsrummet) och snart började Anders servera snaps på drink på snaps o.s.v. Skratten forsatte och tilltog då karaeoken kom fram.
Även om jag hade sjuk kul så saknade jag mitt kära gäng från föregående veckor (H1, Macke, Drougge, Ahlin och Börje) Hade faktiskt kontakt via telefon hela kvällen och det var fint och höra att de kände likadant.
När klockan smög sig närmare spöktimman tyckte vi att det var dags att röra på oss och vi pälsa på oss rejält och började den vingliga färden mot stan. Efter att ha cashat ut lite och tyvärr sagt adjö till Helene och Johan tog den resterade truppen sig in på platå. Där började vi pinglor shake och jag började sms:a med någon. Då kändes det inte som så många med tittar jag på telefon idag så inser jag att så var inte fallet. Shit när hann jag få och skicka all dem. Och hur kunde jag skriva så, måste vart skamlöst berusad.
Aja, när vi tröttnat på platås kassa musik och allt för trånga dansgolv begav vi oss till det pålitliga Burger King pinglorna och Anders ville ha hamburgare och jag vill nog mest sätta mig i en taxi mot en lördagnatt i en säng. Köpte dock en sallad och tänkte på hur jag ska lägga fram det hela lite snyggt. - "Gott folk, evigt tacksam för den sovplats jag blivit lovad men blev garanterad en sängplats här i linkan redan förra helgen och jag känner att jag behöver åka dit. Är nämligen lite smått frustrerad och snart går det inte göra något åt det. Så summan av kardemumman: Gäller att smida medan järnet är varmt." Fick lite varnande ord och hot o samtal till min käre far. Hann också rådgöra med ängeln i huvudstaden innan jaag satt mig i en taxi och sluddra ur mig adressen jag fått skickat till mig. Good Gusch, vad gör jag nu tänkte jag i taxin. Men kom fram och jag kände någorlunda igen mig så gick och ryckte i porten men den var låst!!
Ringde och bad snällt att han skulle komma och öppna för jag frös var full och längtade efter den utlovade sängen med tillhörande sällskap. Efter en stund kom han och öppna och jag fick komma in i värmen. I lägenheten manekängades nyinköpta skor, jag ringde och försäkrade lite folk att jag var inomhus och allt var chill och lite seriöst samtal om livet. Insåg när vi låg där och tjöta att jag var något så när karatefull och han var nykter, möjligen lätt berusad. Aja, sov i allafall gott sängen och när morgon kom väcktes jag inte helt oväntat. Efter att ha varit vaken, druckit massa vatten och hopplöst försökt somna om gav jag upp. Klädde på mig, tacka för sovplats och sällskap innan jag gav mig ut på skampromenaden mot L&L. Usch, vad alla var vakna tidigt just den här söndagen för att inte tala om vad alla såg fräscha ut. Näe, var bara dra på sig luvan och försöka göra sig så osynlig som möjligt.
Vart mäkta imponerad av mig själv som hittade rätt direkt. Klockan halv tio stod ja åter utför L&L:s dörr och ringde på. Inga morgonmänniskor där inte utan upp for en yrvaken Anders och öppna dörren. Skämdes inte något att jag väckt dem alla. Vi käka frukost och disskuterade gårdagen, natten och bögskatornas höghus innan vi började vår intensiva bavakning av Wasaloppet. När det stod klart vem som vunnit började Emma och jag tänka på refrängen och plockade ihop våra saker och tackade för allt. Hämtade upp Emmas mamma och åkte från ett vårlikt Linköping mot ett grådassigt Motala.
Hemma kändes allt bara bra. Ingen ångest alls. Visst var jag bakis och huvudet värkte men som sagt ingen ångest. Underbart skönt!
Tack alla inblandade!
Först var det tänkt att jag skulle ta bussen in till linkan eftersom L&L (Larsson & Lindén) bor så lägligt till. Sen så skulle pappa skjutsa in mig, jag försöka säga ner. Jag menar inte direkt ekonomiskt men har sagt så, så är det så. När det började närma sig avresa så ringde plötsligt min mobil. I andra änden fanns Therese. Hon upplyste mig om att våra kära vän Emma lyckats låsa in sina bilnycklar i sin bil och var därför tvungen att åka in till Motala för att hämta reservnycklarna. Hon lånae L&L:s bil och kunde därför plocka upp mig när hon ändå åkte. Pappa slapp trots allt!
När jag kommit in i L&L:s mysiga lägenhet och fått av mig ytterkläderna tittade jag lite skumt på Tessan. Haha, jag är inte diskret och hon märkte tydligt fick jag höra senare. Shit, vilken fullträff vi gjort! Vi hade nämligen likadana skjortor på oss, olika färger dock bör nämnas (mörkbrun och svart).
Något senare dök även Helen(Tessans syster stor) och Johan upp. Även de skulle vara med på våra festligheter för kvällen. Vi blev bjudna till bords där det serverades god mat och många skratt. Något senare förflyttade vi oss in i salongen (läs vardagsrummet) och snart började Anders servera snaps på drink på snaps o.s.v. Skratten forsatte och tilltog då karaeoken kom fram.
Även om jag hade sjuk kul så saknade jag mitt kära gäng från föregående veckor (H1, Macke, Drougge, Ahlin och Börje) Hade faktiskt kontakt via telefon hela kvällen och det var fint och höra att de kände likadant.
När klockan smög sig närmare spöktimman tyckte vi att det var dags att röra på oss och vi pälsa på oss rejält och började den vingliga färden mot stan. Efter att ha cashat ut lite och tyvärr sagt adjö till Helene och Johan tog den resterade truppen sig in på platå. Där började vi pinglor shake och jag började sms:a med någon. Då kändes det inte som så många med tittar jag på telefon idag så inser jag att så var inte fallet. Shit när hann jag få och skicka all dem. Och hur kunde jag skriva så, måste vart skamlöst berusad.
Aja, när vi tröttnat på platås kassa musik och allt för trånga dansgolv begav vi oss till det pålitliga Burger King pinglorna och Anders ville ha hamburgare och jag vill nog mest sätta mig i en taxi mot en lördagnatt i en säng. Köpte dock en sallad och tänkte på hur jag ska lägga fram det hela lite snyggt. - "Gott folk, evigt tacksam för den sovplats jag blivit lovad men blev garanterad en sängplats här i linkan redan förra helgen och jag känner att jag behöver åka dit. Är nämligen lite smått frustrerad och snart går det inte göra något åt det. Så summan av kardemumman: Gäller att smida medan järnet är varmt." Fick lite varnande ord och hot o samtal till min käre far. Hann också rådgöra med ängeln i huvudstaden innan jaag satt mig i en taxi och sluddra ur mig adressen jag fått skickat till mig. Good Gusch, vad gör jag nu tänkte jag i taxin. Men kom fram och jag kände någorlunda igen mig så gick och ryckte i porten men den var låst!!
Ringde och bad snällt att han skulle komma och öppna för jag frös var full och längtade efter den utlovade sängen med tillhörande sällskap. Efter en stund kom han och öppna och jag fick komma in i värmen. I lägenheten manekängades nyinköpta skor, jag ringde och försäkrade lite folk att jag var inomhus och allt var chill och lite seriöst samtal om livet. Insåg när vi låg där och tjöta att jag var något så när karatefull och han var nykter, möjligen lätt berusad. Aja, sov i allafall gott sängen och när morgon kom väcktes jag inte helt oväntat. Efter att ha varit vaken, druckit massa vatten och hopplöst försökt somna om gav jag upp. Klädde på mig, tacka för sovplats och sällskap innan jag gav mig ut på skampromenaden mot L&L. Usch, vad alla var vakna tidigt just den här söndagen för att inte tala om vad alla såg fräscha ut. Näe, var bara dra på sig luvan och försöka göra sig så osynlig som möjligt.
Vart mäkta imponerad av mig själv som hittade rätt direkt. Klockan halv tio stod ja åter utför L&L:s dörr och ringde på. Inga morgonmänniskor där inte utan upp for en yrvaken Anders och öppna dörren. Skämdes inte något att jag väckt dem alla. Vi käka frukost och disskuterade gårdagen, natten och bögskatornas höghus innan vi började vår intensiva bavakning av Wasaloppet. När det stod klart vem som vunnit började Emma och jag tänka på refrängen och plockade ihop våra saker och tackade för allt. Hämtade upp Emmas mamma och åkte från ett vårlikt Linköping mot ett grådassigt Motala.
Hemma kändes allt bara bra. Ingen ångest alls. Visst var jag bakis och huvudet värkte men som sagt ingen ångest. Underbart skönt!
Tack alla inblandade!
Kommentarer
Trackback