hanna.

I går var då dagen då världsbilden återställdes. Jag blev tack och lov åter igen brunett. Även om jag inte vart så mörk som jag hade velat så är blondinhanna som bortblåst och jag känner mig äntligen bekväm i håret.

Hur kunde då detta bättre firas än med lite galej(läs tokfest) på lördagskvällen. Sagt och gjort  och som den partypingla jag är styrde jag upp lite och fick ihop en härlig mix människor som förfesta lite hemma hos Titti. Förfest där är givetvis förpliktigat med singstar. Har jag inte klargjort det tidigare så HATAR jag det. Min sångröst har aldrig excisterat och jag har gett upp hoppet om att någonsin få någon. Med tillräckligt många drinkar innanför västan greppa jag iaf micken och ta mig fan, min första vinst kom! Så lycklig jag blev och vi fira med en shot.

Klockan gick, skratten flöda liksom alkoholen och rätt som det var satt vi i en taxi på väg inte till stan. Inte riktigt alla då Helena satte sig på cykeln och trampa på som en idiot så vi var faktiskt praktiskt taget i stan samtidigt. Fnittra oss förbi vakterna med varningar om att vi inte fick medföra oss mat in i lokalen.

Var ute med helt rätt gäng då det var mycke häng på schlagergolvet där jag hade sjukt roligt. Vi dansa till musiken tystna och efter det irra jag runt på stan ett bra tag innan jag ganska oansvarigt lämna min vänner och stack på efterfest med "främlingar". Kanske inte det bästa och mest ansvarsfulla att göra men, vad fan jag lever ju bara en gång. Vid femhugget var de dags att att leta reda på en taxi (inte lätt! i motala)  och åka hemåt. Trött och belåten somna jag sedan sött i min säng.