hanna.

En av de finaste har lämnat landet och lever loppan i storstaden. Unnar henne verkligen det, som den arbetsmyra hon är. Ska jag vara lite självisk så önskar jag dock att hon vore här hemma. Saknar henne massor nu. Vi har tjaffs och groll med vi är alltid ärliga mor varandra och sådan vänner behöver man också. Inte många jag gråter för, då jag ser det som ett svaghet hos mig själv men med dig kan tårarna forsa. Jag låter dig se mig svag, med garden nere.