hanna.

Min mamma har många gånger sagt till mig att det är inte mitt kall i livet att vara sanningssägare. Hon har bestämt hävdat att alla blir inte gladare av att höra sanningen och då framför allt kanske min sanning som kan skilja sig markant från din.

Jag har lyssnat och tagit till mig mycket av vad min mor har sagt. Prackar sällan på andra mina tankar, sätt och metoder utan biter mig i tungan och ser förnöjt på när människor säger och gör fel, fel, FEL. Enligt mig då såklart.

Nu har jag dock motstått frestelsen att berätta sanningen för många så länge. Det gnager i mig och det är oerhört jobbigt att inte få säga det uppenbara.

Snart kokar H över och uppskattat lär det inte bli.