ack så långt...

Tänk att den korta biten hem till Motala kan kännas ack så lång ibland.
Dagen är en sådan och jag skulle så gärna sitta hemma på lugna gatan mitt i tjatet.
Konstigt att man inte saknar kon fören båset är tomt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback